Annikas Matexpedition

Jag har gjort min sista praktikdag. Känns väldigt konstigt. Novotel har ju varit min vardag nu i 6 månaders tid, och nu så kommer jag gå från att vara där 5-6 gånger i veckan till kanske några gånger månaden?!

Helt BISARRT.

 

Jag har haft en otroligt fin praktik, och är supertacksam för alla kollegor som visat tålamod och hjälpt mig genom alla möjliga situationer. 

 

Nu är ytterligare en milstolpe i livet nådd. Jag har genom dessa sex månader fått ett mycket bättre självförtroende, och tror mer på mig själv. Vem vet, en dag kanske jag till och med blir en hyfsad hotellier.

 

#dontstopbelieving osv.

 

Nu är nästa milstolpe att dra till Skopje med mitt livs kärlek. Javisst, där kan vi prata om ett till viss grad impulsivt beslut.
Reaktionen från de flesta människor: "Skopje...? Äre ett land eller...?" Och jag kan verkligen inte klandra någon. Det är inte asmycket notiser eller löpsedlar om Skopje. Tror typ Makedonien är en inofficiell diktatur eller nått. Såatte....detta blir väl kul eller nått.

 

Skämt åsidor. Det ska bli häftigt, samtidigt som jag tror det kan bli en svidande käftsmäll då arbetslösheten är hög och Makedonien är ett av de fattigaste länderna i Europa. Man ty, vad vore livet utan lite käftsmällar.

 

Själva ska vi bo på spa. Man är ju lite av en douche.