Lite allvar

Prisa gudarna! Idag boerjade ungarna skolan igen.
 
Baade jag och Lila har efterlaengtat denna dag. Oman ocksaa tror jag, men vet ej. Inte haft tillfaelle att hoera hans aasikt om saken. Han skulle kommit hem fraan Pokhara i loerdags. Men ja. "Nepali time". I Nepal aer alla saa sjukt onoga med tider (och dagar apparently) att det finns 2 begrepp foer tid - ett kallas "Nepali time" och det andra kallas "english time" Om man vill att naagon ska vara i tid saeger man "Please be there on english time!" 
I nepal aer allt i Europa "english" Det finns nepali music och english music. Nepali movie och English movie. Nepali food och English food. Men jag kan ju inte klandra dem foer att foervaexla spraak. Lila trodde t.ex. att Afrika och Europa var samma sak. Utbildning aer en bristvara.
 
Vi pratade haeromdagen om hinduismens kast-system. Naer man laeser om det i Svenska skolan som 15-aaring saa antar man att det bara aer en oeverdriven kulturell grej skriven i skolboeckerna som aer paavaeg att foersvinna bort. Foer inte kan vael maenniskorna paa var planet, aar 2012 (2069 i Nepal) fortfarande inte anse alla maenniskor lika mycket vaerda? Jojomen visst kan de det.
Lila berattade att om ngn av ett laegre kast aen henne kom till hennes hus naer hon var yngre fick den inte komma in i huset. "You stay in the door, don't you come inside, you are low!!" 
Lila tillhoer B.K-kast, vilket ligger ungefaer i mitten av stegen. Hon faar inte gifta sig med ngn som aer av laegre eller hoegre kast. Detta minskar drastiskt valet av man. Dessutom naer regeln att man inte faar gifta sig med naagon som har samma efternamn som dig sjaelv, regardless of how distant your relationship may be. Detta minskar ytterligare valet av man, speciellt om man bor i en liten by i bergen daer alla heter samma efternamn och aer ingifta. Detta goer att maanga nepalesiska kvinnor aer ogifta och ensamma. 

Igaar var vi med ungarna till tandlaekaren, daa Lila fatt 10 000 rupies av en vaen att spendera paa barnens tandvaard. Alla barnen hade haal i taenderna. Allt pappersarbete gjordes foerhand, och vi satt daer i 3,5 timme... herregud. Jag fick agera trist kaerring under dessa timmar med att foersoeka faa de stackars 6-aariga barnen att sitta stilla. Var ett sjuhelsikes jobb. Lila sjaelv har haal i 12 taender, men har inte raad att reparera dem. Hon har dessutom hudproblem, oegonproblem och ofta huvudvaerk fraan naer hon ramlade av en buss och fick en stor saeck (30 kg) med ris paa huvudet. Det aer svaart att leva i Nepal.
 
Idag var jag och Lila i Katmandu foer att leta smink till mig (lookin' for a bargain, aigh!), men alla staellen saalde skitsmink. 
Annars vet jag inte vad jag tycker om Kathmandu. Det aer stressigt.
Lortigt. 
Oorganiserat.
Daalig luft.
Inga oevergaangsstaellen, vilket goer att ens foersoeka ta sig oever till andra sidan gatan blir ett stort och livsfarligt projekt. 
Uteliggare oeverallt, vilket skar i hjaertat under mina foersta besoek i Katmandu. Foer jag kan inte hjaelpa dem. Jag tar ist paa mig mina solglasoegon, som i den stunden verkar vaega lika mycket som mitt samvete, och tittar bort. 
Aeven om man tittar bort kan man kaenna hur ngn rycker en i benen i ett desperat behov efter pengar. Man kliver oever maenniskor som ligger paa gatorna, utan att veta om de lever eller aer doeda.
Den bilden som etsat sig fast i mitt minne aer naer vi gick oever en bro i Kathmandu, och paa broarna samlas maanga hemloesa och sjuka. De flesta som aer sjuka aer inlindade i bandage foer att taecka sina sjukdomar. Den mannen jag saag var inte inlindad. Hans foetter var uppsvullna, han kunde inte gaa. Hans foetter var fulla av saar. Nej, ett mer korrekt ord vore haal. I dessa haal saag jag hur insekter kroep baade in och ut. Kankankan inte slaeppa denna bilden.
 
Kaera laesare, ta en stund och begrunda vilken tur vi har som aer foedda i Sverige.

Deri deri djandewaad

Jajjemen, jag aer tillbaka paa min banan-diet. Ont i magen som tusan och laag vaken sex timmar inatt i ren smaerta. Saa dirr denna morgon gick jag min fantastiska doktor och beraettade att jag ville ha mer medicin. Och medicin fick jag. 200 tabletter saa att jag kan klara mig i Nya Zeeland. Proejsade 820 rupies.
 
idag begav jag mig till Kathmandu foer att besoeka Garden of Dreams. Hade faat tydliga instruktioner av Lila hur jag skulle ta mig dit, men ja, Nepalesiska instruktioner samt kommunikationssvaarighter foersvaarade situationen. Bussen slaeppte inte alls av mig daer Lila sa, utan typ 20 kvarter innan. Detta insaag jag sjaelvklart inte foeraan jag hade gatt en himla massa, men tillslut hittade jag mitt Garden of Dreams. Det var supermysigt! Jag lade mig och leste i graeset en stund, innan jag begav mig tillbaka till Thamel foer lite julklapps-spaning. Kirrat en julklapp till Murta och Gustaf.....
 
Igaar blev vi, hela barnhemmet, uppbjudna till "the houseowner" foer att faa tikka, dvs lyckooenskningar och roett ris i pannan. Himla trevligt att folk oenskar en en massa lycka till i livet, samt att alla mina droemmar ska gaa i uppfyllelse. Vi fick alla en slant var, samt banan, coconut och soda. Lila aer saa lyckligt lottad som faar vara hyresvaerd i deras hus. 
 
Idag blev vi bjudna dit igen! Bara jag och Lila denna gaangen, paa middag. Jag kan inte prata nepalesiska, och de kan inte prata engelska.  De fraagade (genom Lila ofc) om jag ville ha ngnting att dricka. Jag foersoekte laesa av situtionen ang vad som vore det laempligaste svaret paa denna fragan, men fick fram nada. Saa jag fraagade Lila vad hon skulle dricka. Inget svar daer heller. De fraagade mig daerefter om jag  villle ha roett vin. Efter en maanad i Nepal har jag laert mig att man tackar ja till allt, samt aeter allt man faar. Saa jag tackade glatt ja. 
In paa bordet kommer de med en ooeppnad flaska "Red Label". Korkar upp den och haeller upp ett glas till mig. Ren whiskey. Sedan var det inget stopp paa haerligheterna! Papads, raekchips, kyckling, aepple - mums! Aat mig proppmaett, dels foer att det var saa gott, men ocksaa pga att Lila viskade "EAT" paa ett saett som fick mig att anta att om jag inte aat mer raekchips skulle det anses brutalt otrevligt. Saa jag aat. Trots min banandiet.
Naer vi var klara...... daa kommer huvudraetten. RIS, spenat, getkoett, svamp, blomkaal, ost - ojojoj! Lyxmat deluxe. Lila foerekte foerklara foer the houseowener att jag paa doktorns order inte aeter ris. "Bara lite grann ;)" svarade hon paa ekta nepalesiskt vis. 
Paa detta fick vi sjaelvklart efteraett, dvs yoghurt med en boll i mitten som smakade sockerkaka. 

Med tanke paa drycken som serverades till blev baade jag och Lila lite lulliga. Hon aer saa soet. 
 
Jag kaenner mig saa lyckligt lottad att jag faar chansen att ta del av dessa nepalesiska gester, och att jag vaelkomnas med oeppna haender, trots den slutna kommunikationen. 

Hoppas min maage maar baettre imorgon. 
 
 

17 days left on the orphanage

Idag stod picknick paa agendan. 
Saa jag begav mig till stan foer att kirra picknick-krubb. 
 
Ett varsitt aepple, ett kokt aegg, en varsin Mars, chips och "cocacolafanta" (Coca-Cola).
Lila foereslog att vi skulle gaa till ett fint staelle hon kaende till alldeles i naerheten av barnhemmet, med en fin damm och fina gresmattor. Klappkanon! taenkte jag och ivaeg  traskade vi. 
Innan denna dag verkade inte bristen av vaegskyltar vara naagot stoerre problem foer nepaleserna. Bara foer mig, som ser det som en stor nackdel att aldrig riktigt veta riktningen naer man gaar naagonstans. Innan idag alltsaa..... vi gick fel tre gaanger. In i olika graender, ut igen, genom sophoegar, korsa vaegar osv osv.
 
Naer vi vael kom fram var det supervackert. Det var snarare en sjoe aen en damm. Enda problemet var vael att "dammen" tydligen aer mer kaend under namnet "Serpent lake". Som uppgjort foer en rysare. Promenaden runt sjoen med ungarna var halvfett, daa de konstant skrek "SNAKE!!!!" och pekade i vattnet. Jag foersoekte haalla mig cool. 
 
idag skulle jag ta ut pengar ur en automat. gick halvbra. fick prova fyra automater innan det fungerade. himla nepal. men nu har jag lite mer cash iaf. ska nog koepa en klaenning aat Lila. Hoppas hon har samma smak som mig.
 
Infoer festivalen hade jag koept mozzarella att goera Croque Monsieur med. Det fanns lite kvar saa jag tipsade Lila att blanda i mozzarellan i den uppstekta spenaten - yummy, taenkte jag. Den tanken varade inte laenge. Det slutade med att Lila haellde en massa vatten oever spenaten och mozzarellan, och mitt gastronomiska hjaerta sprack i tusen bitar. Naestan som naer de friterade hot dogs i olja.
 
Dagens anekdot: kvinnan som ber till solguden genom att plinga i en klocka varje morgon, eftermiddag och kvaell i huset bredvid, ramlade tydligen ner fraan foenstret och broet hoeften foer tvaa sen. hon bad inte paa tvaa maanader efter det.
 
Dagens upplysning: det aer ett himla rabalder paa facebook ang prinsessan Madeleines foerlovning, hence, hennes stundande broellop och vilka som sponsrardenna grandiosa fest. Misstycke gentemot monarkin dvs. i-lands problem deluxe. Folk aer raedda om sina pengar, "sina skattepengar". Jag oenskar svenska folket kunde inse hur stor del av Sveriges rikedom de faktiskt faar ta del av. I form av en av vaerldens (it's true) baesta infrastrukturer.
 

En gaang aer ingen gaang, tvaa aer lika med noll

Festivaldags!
 
Igaar gjorde vi Roti, dvs nepalesiskt broed. Det aer malet ris med ghee, vatten och socker som friteras i olja. Yummy! Riset malde Sabin och Oman sjaelva paa en sten, med en sten. Saa himla husliga!
 
Idag aer det Dashdain-festival! Den stoersta festivalen i Nepal! Den firar att det goda alltid oevervinner det onda. Woopwoop! Vi har aetit en massa mumsig mat. Hur mycket som helst. helt sjukt mycket. galet. "Annika do you want more?" jag tackade artigt nej tack pga brist av plats i magsaecken, men fick moerdarblicken av Lila och tackade snabbt ja istaellet. till 4 (FYRA!!) paafyllningar. helt cpmaett. 
 
idag aer dagen da de aeldre saetter tikka paa de yngre foer att oenska dem framgaang och lycka i livet. jag satte tikka i barnens pannor, och oman satte tikka paa min panna. trevligttrevligt att faa lyckooenskningar osv.
enda problemet aer vael att jag inte aer religios och tycker allt detta aer trams.
t.ex koepte de tuppen vi kaekade foer 1000 rupies...........foer de var tvungna att offra en tupp till gudarna nu under festivaltider. men gud, koep ngt annat foer pengarna.
eller t.ex maaste de be till gudarna med en massa blommor, roekelser, ljus och falleruttan. WHY??
 
Det hela blir saa fantastiskt tydligt naer jag samtidigt laeser en bok som heter "God is not Great" av Christopher Hitchens (hittade den paa barnhemmet saa jag aer ICKE skyldig till val av bok!) 
 
Men jaja.
 
Idag aer ocksaa enda dagen i Hindikulturen daa man faar spela spel daer man kan satsa pengar. en bra regel tycker jag! Iaf, saa vi spelade ett kortspel foerut daer vi satsade pengar (5 rupies per omgaang). Sabin och Pardip vann pengar, saa de gick ock koepte choklad till alla. Saa gossiga.
 
En annan sak....mindre kul sak. De har sagt att de tvaa fransmaennen ska laemna barnhemmet foer att en annan volontaer ska komma imorgon. Foer det faar bara vara tvaa volontaerer haer samtidigt. 
Saa av ren nyfikenhet fraagade jag Oman om den nyvaervade men fick som svar att det inte kommer naagon ny volontaer. de sa bara det till fransmaennen foer att de ska aaka. de vill bara ha mig haer, ingen annan.... de tycker det aer baettre om jag aer haer sjaelv. dels pga vattenbrist, och dels pga att det blir traangt. 

saa jaa....de ljoeg foer mig foer att bli av med de andra volontaererna...... jag sa att en gaang aer okej att ljuga, tvaa ganger aer inte okej.
 
Annars aer allt bra!!
Igaar prisade de mig foer min foermaaga att staeda, laga mat och ta hand om ungarna! "You are not like other volunteers, you work hard and you are good!"  Vaermde i hjaertat! Kaenns skoent att veta att man faktiskt goer ngn nytta haer trots allt. 
Ibland blir jag blind av omgivningen pga att jag boerjar bli van. jag ser inte att det aer fattigt laengre. ser inte att de behoever min hjaelp. det goer mig raedd. foer jag vet ju att dessa maenniskor inte har ngnting.
Lila har inte koept ett nytt klaedesokagg paa 2 aar. hennes klaeder aer trasiga. 
Naer  det blir elektricitetavbrott kl. 18.30 gaar ungarna och laegger sig pga att det inte finns ngnting att goera ' det aer moerkt, kallt och leksakerna aer begraensade. 

Om jag vaeljer att se, kan jag se hur fattigt det aer. 
Kanske mitt undermedvetna vaeljer att sortera ut det bra foer att inte bryta ihop naer jag inser hur det faktiskt ligger till. allt foer att inte bryta ihop av daaligt samvete foer att jag hade saan foerbannad tur som foeddes i sverige, med foeraeldrar som aelskar mig.
 
 

"Chocolate makes you healthy"

Jag vaknade av att tuppen gal imorse, hur harmoniskt?

Mindre harmonisk var synen som moette mig 2 timmar senare nar jag klev upp.
 
Jajjemen ni. Nog skulle tuppen kaekas upp. I en gryta i koeket ligger det en tupp. med foetter o grejer. allt utom fjaedrar hade den. stackars tupp. den var saa lyckligt ovetande naer den gal imorse. Men som troest a tuppens vaegnar var den skitgod.
 
En annan fantastisk grej aer att i Nepal saa anser man att om man inte ater salt saa blir man svag. Salt goer alltsa folk starka! DET NI, ni som aer raedda foer ert "hoega" kolesterolvaerde. "I tell you true! Salt makes people strong!" Detta aer ju foer mig glada nyheter daa jag aer som en liten kalv med mitt stora saltbehov. saltsaltsalt
 
idag har jag gjort chokladfyllda, grillade bananer aat ungarna, samt staellt in en tryffelsmet i kylen. jag har aetit en mjoelkchoklad och en snickers ocksaa. chokladfrossa!
 
 
 
 
 
 
 

Saknar mitt hjaerta

Idag naer jag kom ut ur mitt rum sa ligger det en tupp paa mattan. ("cock" som ungarna saeger). Tydligen kaende sig tuppen ensam utomhus alldeles sjaelv saa den gick in i huset. Och det kan man ju unna den, naer den ska halshuggas och kaekas imorgon. 
Just nu har vi den i en laada paa golvet. Jag gloemmer hela tiden att vi har en tupp i rummet saa jag typ sparkar, tappar saker och flyttar paa ladan. "NO SISTER! THE COCK!" Blir lika skraj varje gaang.
 
Idag har vi staedat hela huset.Slitsamt osv. Vi anvaende tidningspapper att staeda med. Hade funkat helt okej, om det inte aer paa de viset att nepalesiska tidningar faergar av sig sjukt mycket. Aja, nu aer det rent iaf!
Eller aa, rent o rent. Idag upplevde jag verkligen hur det aer att leva i harmoni med naturen - spindlar oeverallt! Och jag faar inte doeda dom!! Undrar hur maanga spindlar jag kaekar under naetterna...  Det man inte vet tar man inte skada av. 
eller?

"Your bum is fat sister!"

Nu ni! Nu har jag koept mat infoer festivalen. Paa ett supermarket a la Europa ocksaa. Kaendes skoent att slippa oroa mig foer att ngn lurig foersaeljare skulle ge mig ett helt oresonligt hoegt turistpris. Foer paa supermarkets aer det fasta priser! Klappkanon bra! Det aer inte ofta det aer fasta priser i Nepal, endast paa supermarkets och i tuktuken. Tuktuken kostar 10 rupies, dvs runt 1 kr. Men daa faar man ocksaa staa ut med att ha hostande hindikvinnor i knaet, samt ett x-antal naera doeden upplevelser. Men kul aer det!
Dagens tuktuk-chaffis bestaemde sig foer att ta sig igenom en mur av groensaksfoersaeljarstaand. Ja, det gick det med. Med lite tutande och gasande var de stackars boenderna tvungna att flytta paa sig, och igenom den en meter stora luckan kom vi i vaar tuktuk. Kaendes himla omstendigt, men ja, Nepal aer Nepal!
 
Vi begav oss ocksaa till den riktiga marknaden. Olala! Ett himmelrike foer en kvinna som migsjaelv! Jag blommar helt enkelt bland all blomkaal, missfaergade tomater, svamp, groena apelsiner och superstora ingefaeror. Foer att inte tala om koettet. Det finns koett. Och daa menar jag verkligen KOETT. brutalt. Om nagon av okaend anledning skulle missa vart koettfoersaeljningen haaller hus, samt den stora skylten som saeger "PORK" sa goer det ingenting, foer det ligger grishuvuden uppslaengda paa borden. Med insekter lort och hela faderullan. Ohygieniskt? Det kirrar vi med att flambera koettet med en gasolbraennare innan vi skaer upp det. Fantastiskt! Taenkt om Sverige kunde vara saahaer frislaeppt, vilket land! Jag beraettade foer Lila hur sjukt o-okej det vore i Sverige med denna koetthanteringen, men hon skrattade bara och fraagade: so swedish people never eat fresh meat?
Vad svarar man paa det? "NO we only eat meat packed in vacuum". Pff, trams

Hittils har jag haft turen att vara fatt smaka paa den goda varianten av nepalesiskt te, dvs graedde kokat med socker. Idag fick jag dock en kopp med riktigt nepalesiskt te....ofyfan. 
 
Under lovet nu saa kollar ungarna film paa min dator, och paa min dator har jag Mikael som bakgrundsbild (obviosuly). Gossigaste kommentaren idag: your boyfriend is handsome and beautiful like you, sister" naaaaw
Pirates of the Caribbiean var en nit btw. Den var nog foer tung foer barnen. Endast Sabin, 13 aar, gillade den och tyckte att "storyn" var bra.  Hoppas Tintin och Harry Potter funkar baettre.
Chipsen daeremot var en hit. 

I love these kids

Eftersom fransmaennen samlat ihop en massa pengar till Lila och ungarna saa tog de med oss allihop paa en dagstur till Gadavari Park. Trevligttrevligt! Barnen skrek upprepade gaanger "LILY FLOWER, YES SISTER? WATERFALL, YES SISTER??" och pekar paa respektive grejer. "yesyesyes lilys" blev mitt svar efter 3 timmar av samma fraagor.  En fin park, aeven om mitt vaermlaendska hjaerta fortfarande foeredrar Rottneros. Det vimlade av kaerlekspar som gick hand i hand och gosade, vilket annars kan ses som tabu i Nepal. Sjalev upptogs mina haender av 2-3 ungar. Superromantiskt.
Nu aer barnen supertroetta och supergossiga.
 
Karuna, den yngsta av alla barnen, fyllde tydligen 6 aar den 12e oktober, dvs naer vi var paa trekking. Sa fransmaennen aer ivaeg just nu och kirrar en "gateau" tills imorgon. 
Jag har boerjat acceptera fransmaennen mer och mer. Men tror att mitt stoersta problem aer att min konkurens-benaegna sida kommer fram. De aer vana Nepal, de hittar till olika staellen, de har pengar och de har bra ideer om saker vi kan goera med ungarna. Detta aer svaart foer Annika foerstar ni. Jag kaenner mig mest ivaegen och som om jag inte bidrar med ngt. 
 
Nemen sedaer haha, ironiskt....nu boerjade precis lila och oman prisa mig pga den fina mattan jag koepte. nu kaenns allt baettre. 
Kaenslomaenniska? pff, naeraa.
 
Annars daa... allting aer bra. Jag saknar Mikael, det aer vael det enda problemet. Mitt hjaerta aer liksom kvar i Sverige.
En kul grej aer att Lila inte vill att jag ska befinna mig i solen. "No sister, no sun! you get black" Sjaelv anvaender hon paraply naer hon gaar ut i solen, som alla andra kvinnor. Why?
Foer i Nepal det aer vackert att vara vit. Precis som jag vill faa lite faerg i solen, vill de bli vitare. 

Paa onsdag aer det Dasdain-dags. Daa ska vi laga en massa mat! Jag ska nog kirra Ris a la Malta, Amerirkanska pannkakor med sirap och sedan ocksaa chokladtryfflar,
Igaar saag de paa Kung Fu Panda och aat bananpannkakor. Det blev en hit. Imorgon blir det nog Pirates of The Caribbean med hemlagade chips. Hoppas det blir en hiss och ingen diss.
 
Hahaha alltsa ja, inser ni hur passiva mina dagar aer i barnhemmet, eller? 
 
Engelskakommunikationen blir baettre och baettre, baade med barnen men ocksaa med Lila och Oman. Problemet aer bara att Oman kan prata engelska, men foerstaar typ ingenting. Eller ja, prata och prata. Haer i Nepal boejer man inte verb och man pratar vaeldigt simpel engelska, vilket i sin tur har smittats oever paa mig foer att faa dem att foerstaa naer jag pratar. 
ex. 
han aer doed = he is die alt. he dead
foerut = in time before
min tur = me turn
ingen elektricitet = electricity no come
 
tjus!

Rambro rambro rambro!

Tillbaka paa barnhemmet fraan trekkingen. Skoent. 

Ska aldrig mer se en Bollywood-rulle igen. Shitt. 8 timmar i en buss med en Bollywoodfilm om supertuffingen "Dangrang" som trampar paa folks haender naer han aer arg och kan slass trots ett stort koettsaar i magen. 

Det enda som inte aer saa skoent aer att det aer lov nu i 2 veckor foer ungarna. Jag har kirrat 5 filmer, varav en aer Titanic. Lila saag det sensuella omslaget av Rose and Jack och jag fick dra en snabbis om handligen. Hon fastnade direkt. Antagligen foer mitt saett att beskriva Titanic fick den att laata mer som en Bollywoodfilm aen ett Oscarsnominerat maestervaerk. . Jaja, hon faar se! 
 
En annan sak som aer halvfett aer att det aer tvaa fransmaen haer paa barnhemmet. Dvs 3 volontaerer samtidigt. De tror de aeger barnhemmet och verkar vara irriterade paa att jag aer haer samtidigt som dom. De vill vara haer och foerandra Nepal sjaelva. Daa menar jag verkligen helt sjaelva. 
Under ett aar skulle de samarbeta med en av Lilas vaenner och donera pengar till Lila och barnen men hon har inte fatt ngnting under detta aaret. De vill inte ge henne pengar. De saeger att de aer oroliga pengarna inte gaar till barnen, utan till Lila. Saa de kommer hit, saeger att de vill koepa mat, sen vill de att Lila ska betala maten foer att Lila inte ska bli helt "beroende" av dem. IDIOTER! Kom inte hit om ni inte litar paa Lila. Kom inte hit om ni inte inser att volontaerarbete gaar ut paa att hjaelpa de utsatta, inte laera dem hantera pengar. De har ju foerfan inga pengar att hantera. Btw, vaddaa inte bli "beroende"? vad haender naer de aaker haerifraan? Vem ska kirra maten daa? Pff. 
Sorry. Men jag blir saa irriterad. De snackar skit om Lila hela tiden och jag vill inte vara i mitten av denna konflikt. Haeromdagen fick jag verkligen foersvara mig foer att inte bli indragen. Lila gillar inte dessa killar. Eller ja, de aer gamla. 

Lila saeger iallafall att hon gillar mig. det aer skoent. 
 
Igaar var jag hemma paa barnhemmet hela dagen. Daa saknade jag Mikael.
Sjukt hur laett ett hjaerta kan brista naer man aer laangt hemifraan.
 
Jag har aentligen faat boerja laga mat ocksaa! SUPERLYCKLIG! Jag har dessutom ocksaa skrivit en lista oever mat att laga nu naer det aer festivaldags. Ordet "festival" haer i sin sanna bemaerkelse. En folkfest.
Folk aer som tokiga! det aer priskrig av klaeder, datorer, bilar - oeverallt! Samtidigt blir maten bara dyrare och dyrare. Folk oeverallt, musik GAAH. Glad att jag inte bor i Kathmandu.
 
Nu ska ja visa ungarna Beyonce - Single Ladies paa Youtube. Det laer bli en hit. 
 
 
 
 
 
 
 

"You are very lucky, bojni"

Jag: This is harder than I expected...why are we only going uphill?
Lila: This is trekking.... you didn't know?
Jag: NO. I don't know.
 
Vi oeverlevde trekkingen trots Lilas thrillerstory om hur "The God of Death" njuter extra mycket av att skaerahalsen av folk i Oktober. Efter fem dagars trekking i Himlaya aer vi nu tillbaka i Pokhara. Jaevligt stolta aer vi ocksaa. 
 
Vaar trekkingroute saag ut som foeljande, foer er som kaenner en haerlig lust att kolla upp vart jag gaatt paa Google Maps:

Nayapul - Hile - Ulleri - Ghorepani - (Poon hill 3200 m hoegt - Tadapani - Ghandruk - Nayapul



Trekking aer en av de jobbigaste aktiviteterna jag naagonsin gjort. och jag tror alla vi moetta laengs med vaegen kan haalla med. Man gaar och gaar , och trots att man aldrig slutar gaa ser man aldrig slutet. hjaertat slaar tio gaanger saa fort. Jag har gatt upp foer 6000 trappsteg, vilket tog 5-6 timmar. denna promenad avslutades med 2-3 timmar i djungeln. naer man kommer upp i bergen aer det svinkallt. vatten aer svindyrt. gloem elektricitet. gloem element. om du har tur har hotellet en eldkamin. riktiga vaeggar? vad aer det foer ngt trams. i bergen aer det kallare inomhus aen utomhus, och vattnet i vattenflaskan har naestan frusit till is naer du vaknar paa morgonen. luften aer tunn saa du har huvudvaerk. 
 
med detta sagt. trekking aer ocksaa en av de mest fantastiska upplevelse jag varit med om. som anna saa fint uttryckte det "I had no idea love and hate where so closely related before" och det aer antagligen daerfoer trekking lockar folk i alla aaldrar. det aer sant. jag kunde aldrig tro jag skulle se en saadan majoritetav 60+.

jag har aldrig foerut sett ett land saa vackert som nepal. jag hade ingen aning. jag har bokstavligen gatt oever berg - so I should know! 4000 trappsteg upp har du den haeftigaste utsikt du kan taenka dig. jag har korsat vattenfall, floder, klaettrar i djungeln, sett apor, rodreontraed, bambutraed, banantraed. jag har sett statt paa 3200 m hoega berg och sett solen stiga upp oever 8000 m hoega berg. naer det har varit kallt har jag druckit varm choklad och sett hur molnen sakta sveper foerbi utanfoer foenstret. jag har traeffat underbara hotellaegare i bergen. I hile dansade vi hela kvaellen med alla hotellgaester, cirkus 7 pers, till nepalesisk musik och justin bieber (anekdot: en av dessa 7 hotellgaester var ledaren foer hells angels i thailand, en tysk man som var superrik och spenderade alla sina pengar i thailand "to have fun, and then I do not only mean to have sex" idioter), jag har haft en egen vakthund som var for troett foer att staa och jag har sett regnbaagar som straecker sig oever bergstopparna. 
put that in your pipe and smoke it!
 
dirr efter trekkingen vael framme i pokhara gick jag och kirrade mig sjaelv en "trekker's massage". o herre gud. den kvinnan var inte blyg. hon masserade allt jag hade. och daa menar jag verkligen ALLT. men skoent var det. 
 
Imorgon aatervaender vi till Kathmandu. Eller iaf jag och Lila. Anna ska forsaetta sin resa genom Nepal och Asien under yttrligare 6 maanader, saa detta aer vaar sista kvaell tsm. sorgligt indeed.
 
tjus!
 
 
 
 

Lilas dag

Denna dagen gratulerar vi Lila foer idag fick hon sitt Bachelor Degree i Humanities & Social Sciences vid Tribuhuvan University! Nepals stoersta universitet.
I Nepal aer detta en fantastisk merit.
 
Idag var vi i Thamel och kirrade trekking-tillstaand samt bussbiljetter. Jag kaekade ocksa en himla massa pizza, dansk kanelbulle (boer ej provas foer den som har vissa krav angaande det gastronomiska) och en KAFFE! yes. Idag, i turistfaellan Thamel, lyckades jag aentlifen faa mig lite koffein. 
 
Imorgon aaker vi till Pokhara, stannar daer en natt, sedan boerjar vandringen. Kommer bli superspaennande.
 
 
 

To be an european in Nepal is to walk on the red carpet - constantly!

De senaste tre dagarna har jag och Anna spenderat i hemmet daa vi baada kaende oss utmattade pga skillnaderna i klimatet och maten. Dessutom aer ungarna lediga fraan skolan halva fredagen och hela loerdagn saa vi behoevdes haer hemma foer att stoetta barnen i deras eviga UNO-spel samt andra kortspel. Dessa turneringar brukar sluta med att ngn av ungarna tar mina kort och spelar aat mig, Sedan fuskar ngn av dom och vi faar boerja om. 
 
IDAG daeremot tog vi klivet ut till Lagankellah! Dagen boerjade med att vi besoekte vaar fantastiska doktor haer i kvarteret. Anna var i desperat behov av en skyddande skoeld mot myggorna som inte kan faa nog av hennes smaskiga blod. Jag, on the other part, har inte fatt ett enda myggbett. Doktorn fraagade ocksaa mig om jag maadde baettre i magen, och ja det goer jag ju! Trevlig kis det daer.

Sedan begav vi oss till Lagankellah (Lalitupur, en foerort till Kathmandu som luktar honung, svett och avgaser) foer att kirra lite saker infoer trekkingen.  Bland annat passfoton, flipflops, trekkingsnacks och en ny portmonnae. Vi fick ocksaa foelja med till en nepalesisk skraeddare som hette "Ratjams tailors jeans" daer vi lagade ngra av barnen skoluniformer. Det mest fantastiska under besoeket i syatlejen var att se chefen komma dit, och han tog verkligen deras denimkod paa allvar - hela han var taeckt i jeans. fraan skjorta, till jeans, till skor. Denna utstyrel tillsammans med hans gaangstil som foermedlade att han hade en ovanligt stor juvel i byxorna. fantastisk karisma. 
Jag foersoekte ocksaa koepa deodorant men det aer ett ytterst okaent fenomen i Nepal.
Naer vi gick genom marknaden saa kaende jag en fantastisk doft. 
"Mmmmm what is that smell?"  (skraell att jag vill veta vad som eventuellt aer aetbart)
"momo" svarade oman "You wanna try??"

Sjaelvklart tackade jag ja. Momo aer som dumplings och det var ljuvligt. Spiskummin, kyckling, doppat i mumsig sauce gjord paa kycklingbuljong.  yummy!

Ang mat....
Jag faar inte laga mat.
Foer er som laeser denna bloggen och inte vet, saa aer matlagning en av mina stora passioner. Jag aelskar att roera, mixa, smaka, lukta, och tillslut - servera! - maten jag lagat. 
Jag saknar att laga mat.
Igaar fraagade jag om jag fick laga middag, och jag fick svaret "sure, why not!" och jag skred till verket. Allting gick fint aenda tills Sabin, P13, avbroet mig naer jag hackade loek. "No sister, like this!", ryckte kniven ur handen paa mig och hackade loeken aat mig. Det bokstavligen KOKADE i mig. Jag ville skrika "i think i know pretty more about chopping onions than you do" men hejdade mig. Tillslut gav jag upp och oeverlaemnade matlagningen till Sabin naer han tyckte jag roerde om loeken fel i grytan.
Himla loek.

Imorn ska vi till Thamel i Kathmandu och fixa trekking-tillstaand. 

Haer i Nepal aer det ovanligt maanga maen som haller hand. FYI. Trodde det skulle vara tabu, men icke sa nicke. Haer frodas kaerlek aat alla olika haall!!
 
 

Nepals sjukvaardssystem foertjaenar en eloge!

Kaende bara en urge att faa beraetta...!

efter flera dagar med ont i magen ansaag jag att jag kanske borde uppsoeka laekare, speciellt med tanke paa att vi ska trekka ute i naturen i en vecka. Saa jag skred till verket.Jag berattade foer Oman och Lila att jag nog skulle behoeva gaa och koepa medicin. Dirr tog Oman upp mobben och ringde laekaren oman och han aer tydligen supertjenis med varandra) som har sin mottagning/sjukhus/apotek nere paa gatan, bara naagra hundra meter fraan vaart hus. Laekaren skulle precis sluta men han oeppnade sin famn foer mig och min mage och sa han skulle vaenta paa mig. Saa vi traskade dit. Detta sjukhus var cirkus 10 kvadratmeter, bestod av en kassadisk och bakom disken fanns det mediciner staplade kors och tvaers, med roekelser till hoeger och vaenster. Jag berattade om min arma mage, och han visade mig bakom en gardin. Daer tog han tempen med en kvicksilvertermometer, vaegde mig paa en vaag fraan -89, klaemde paa min mage och lyssnade med hjaelp av stetoskop vad min mage hade paa hjaertat och tog blodtrycket. Sedan fick jag tvaa mediciner foer 73 rupies, dvs 7 kr. 
Allt detta tog cirkus 20 min - fantastiskt! 
Jag har nu besoekt en nepalesisk laekare och det var superkul. Saa spartanskt!
 
(Mamma och Elsa, ni kan vara lugna. jag fick ingen hokuspokus-medicin, utan tysk medicin. no harm done)
 
Det enda trista aer att jag nu faar leva paa bananer. Endast. Och vatten.
 
Att komma fraan Sverige daer kolhydrater = synd, goer det svaart foer kroppen att omstaella sig till att bara trycka istaellet sig en massa ris, socker och broed. 
 
Oman tar god hand om mig idag. Egentligen skulle jag till Kathmandu och hjaelpa Anna och Lila med att skaffa ett visum till Lila. Hon vill saa gaerna besoeka Tyskland. Men det blev det inge med. 
istaellet maaste jag sitta still (om jag reser mig skriker Oman "REST YOU SHOULD REST") och chilla. Goett det med ibland, om det inte skulle vara foer den delen att jag var superkass paa att chilla.


"Everything is sundari today!"

Namaste didis och bojnis!
 
didi kallar man storasystrar (typ jag) och bojni kallar man lillasystrar (typ ungarna)

Idag aakte jag, Anna, Oman och Lila in till stan foer att koepa en ny matta. Kanon! Jag och Lila hade redan valt ut tvaa favoriter. Valet hamnade paa en Belgisk matta med rosor och blommor paa. Hur fin som helst! Den kostade 10 000 rupies fraan boerjan, men med lite bargain och efter vi foerklarat att vi tar hand om hjaelploesa barn vi fick ner den till 8500 rupies. Paa detta slaengde vi paa en ny doerrmatta foer 200 ocksa.HELLO bigspenda'h! ;) Lila tycker den aer "excellent" och baade hon och Omana blev superglada. Som en man saa paa mitt hotell den foersta natten "doing volunteering is getting you some extra cash on the karma-account - whenever you feel you've done something bad you can just take from that account!" Vis (och soet) man. jag och Anna kaenner att just nu har vi gatt plus paa karmakontot.
 
Naer vi kom hem satt vi paa mattan i en fjaerdedels timme och beundrade den. 

EN ANNAN KUL NYHET!
den 9onde oktober beger vi oss ut paa trekking! woopidoo! Med oss menar jag: mig, Anna och Oman! 
Oman aer utbildad trekkingguide precis som Lila. Vi ska trekka i Annapurna, och baade jag och Anna ser fram emot det saa himla mycket! 

En belgisk matta och trekking sliter paa budgeten (och paa snaaltarmen), men jag aer saeker paa att det kommer vara vaert det hundra ganger om.

Nu kommer en kort resumee av dagsrutiner. haall i hatten!!
Baade jag och Anna gaar up vid 7. da skall det borstas taender och ansiktet tvaettas, foer annars aer man ohoevlig mot en av deras hindiska gudar. kaendes lite skumt foersta gaangen (och alla ni som druckit juice efter ni borstat taenderna kan nog foerstaa min skepsis), men vaendje mig snabbt. inga konstigheter.
sen hjelper vi barnen med skolgrejer, samt lite lekande. De kaekar frulle, goer sig ordning foer skolan  - slipsen ska raettas till, kjolen ska sitta rakt, skorna ska borstas av och haaret ska kammas. Sen foeljer jag och Anna dem till skolan. Sen kaekar vi frulle (ris med curry dvs en groenskaksgryta) och efter det har vi ledig tid. Det aer smart att duscha runt 12 foer daa har vattentanken vaermts upp av solen saa daa aer varmet inte svinkallt. Fritiden spenderas med en kopp te i handen, alternativt en bok, eller dagsturer till Lagankellah, den naermaste staden, eller Kathmandu, beroende paa dagsaerendet. Vid 3-4 kommer ungarna hem och skriker "NAMASTE SISTER". Daa skall det bytas fraan skoluniform till lekklader, sen ska laexorna goras. Svaart att halla dem fokuserade....endel iaf. Tillexempel min favorit Samir (som btw aer det soetaste i hela vaerlden) har himla problem med att fokusera. Finns ju saa mykcet annat att lyssna paa eller goera. Daerfoer aer Samir inte speciellt bra i skolan. Jaemfoert med de andra foerstass. De andra 7 barnen ligger foerst i klassen naer det gaeller betyg, de flesta har 90 %! Saa duktiga!

Sen aer det lekdags, matdags, och vid 7-8 sover dom. Finns de ingen elektricitet brukar de gaa och laegga sig tidigare. Efter det sitter vi vuxna uppe och pratar lite. MEN det blir supertidiga kvaellar foer denna primadonnan gillar sin skoenhetssoemn. jag gaar och laegger mig runt 9. 


 
 


RSS 2.0
http://www.annikasexpedition.blogg.se!