Annikas Matexpedition

Imorgon ska det bli en rolig dag!

För imorgon ska vi åka och kolla på lägenheter i Göteborg, woohoo! Första steget till mitt nya liv, så att säga.

Jag har bakat bröd fyllt med massa göttigheter, samt gjort kolasnittar. 

 

Jag vet ju inte än om jag kommer in på skolan jag vill, men kan inte annat än hålla tummarna. Eftersom att jag är sämst på att hantera motgångar kommr jag antagligen satsa på en annan bransch om ödet dissar mig denna gången. Vi får se. FÖRST LÄGENHET!

 

Till veckan jobbar jag inte, jobbar först på lördag. Vardagen fördriver jag numera med att orientera mig runt i skogen med en Friska Karlstad-karta. Hur kul som helst! Och rolig motion! Jag måste erkänna att jag är en ganska duktig kartläsare, för någon som aldrig läst larta innan. 

Gym är ju så trist. Träd, grenar och stenar är betydligt mycket roligare. och ja. jag vet att jag är som en tant i sinnet, men det får jag finna mig i. Måste ju lära känna sig själv osv. 

Dagen jag börjar baka mandelkubb istället för pizzabröd är dagen då jag officiellt blivit tant. Det måste iallafall vara 10 år fram tills dess.

 

Lära mig att se mig själv ur perspektiv går sådär, men det skyller jag på mina gener. Jag är en passionerad kvinna som agerar och drivs av känslor. Både bra och dåligt - mitt liv blir aldrig tråkigt, men ack så mycket oro jag kan känna! Något att förbättra på alltså.

 

 

 

 

 

 

 

Idag drog jag med mig morsan på Soran Ismail. Han hade en stand-up om mångfald, vilket var temat under två dagar på universitet. Märta har ju varit med och anordnat detta spektakel så det var kul att se allting! Well done, M!

Efter det drog mamma istället med mig till en avlägsen thai-restaurang på en parkering vid Kronoparken. Superskumt, samt mycket stark mat. 

 

Sedan begav jag mig till Posten. Har haft lite saker otalt med dom, vilket länge har gått och irriterat mig.

Jag gick dit den 18 mars för att skicka ett brev till Lila i Nepal, och där uppstår första problemet; tjejen (irritationsmomentet) bakom kassan frågar mig om Nepal är med i EU. EU?! Där och då ville mitt rödhåriga temperament ta över och fälla en eller annan kommentar för att antyda att hon var dum i huvudet, men sedan kom mitt förnuft, vilket jag ärvt från pappa, ikapp och jag bestämde mig för att hon antagligen inte skulle bry sig. Så jag svarade lugnt "nej, det är inte med i EU" och sedan fortsatte våra affärer. Hon litade inte riktigt på mig, utan det tog säkert en minut till innan hon slog fast att nä, Nepal är nog inte med i EU: Sedan var det ju dags för betalning. 
"Då blir det 50 kr" säger hon
"50 kr...?" svarar jag, skeptisk till denna människas kompetens att egentligen klara av någonting

Hon tittar i datorn, sen i en tabell igen, och säger "Ja, 50 kr"
"Är du säker...?" 
"ja"

 

OCH DETTA har gnagt mig i flera veckor. Kommer mitt brev till Lila komma fram? Ska en korkad tjejs misstag få avgöra om mitt brev kommer fram eller inte? helt bisarrt, så jag bestämde mig för att åka till Posten och äntligen få skälla ut någon för detta, vilket jag väntat på länge.

Kommer dit, är arg och visar vart skåpet ska stå, men får ingen respons. Alls.

Jag säger hur besviken jag är på deras dåliga koll, och att det möjligvis inte kan kosta 50 kr att skicka brev till Nepal när det kostar 45 kr till Umeå. Jodå det kunde det. Även om det skulle utanför EU, så kostade det 50 kr. 

Så nu vettefan vad jag ska göra. Lila har inte fått något brev, och ingen kan spåra brevet då det enligt kvinnan på Posten redan lämnat Europa.

Irritation deluxe.

 

Så jag fortsatte bort till Skutberget för att varva ner och tog mig en vårpromenad, satte mig på klipporna och bara njöt av solen. 

Då kom denna låt. Denna låt lyssnade jag på när vi var på Nya Zeeland. Jag gick på en öde strand, precis vid vattenkanten, och dansade för mig själv.  minnenminnen

 

 

 

 

 

Det är helt galet vad tiden går fort!! 

Känner att man borde göra något minnesvärt snart så ingen glömmer en om man dör. Alternativen för att föreviga sig själv känns dock begränsade på något sätt. Typ en kokbok känns ju väldigt 2013.

 

NEJ men tiden går fort. Redan jobbat på Fontana di Trevi i över 3 månader, vilket innebär att tiden kommer gå relativt fort tills jag blir vuxen på riktigt dvs flytta hemifrån. WOOHOO FF!

 

Okej, men seriöst.

Det är ju saker man ska göra innan det också! Typ åka till Skottland med min favoritsak (vilken jag förövrigt varit i sällskap med i snart två år....shitt, var ju för fan 10+ när vi träffades, och nu är jag 20+), och efter det ska jag och Märta på Beyoncé, sen far jag till Kalmar och firar min broder som ska gå igenom någon slags ritual innan han blir en äkta captain Haddock.
Kolla lägenheter, ha loppis för mina barn i Nepal, fira min och Mikaels 2-årsdag, gå på bröllop, jobba heltid, flytta, köpa vuxengrejer såsom toapapper, WC-rent, diskborstar osv, utbilda sig, göra karriär och vara helt fabolös 

WOOPS

 

Och där var jag 40.

Känns som det kommer bli så iaf.

 

Även om jag är lite nervös inför att tiden går fort och jag snart måste visa mig redo för världen så är jag ändå förväntansfull att se vad världen har i beredskap för MIG. ja MIG! I livet gör vi våra egna spelregler, och jag är spänd på att se vart jag kommer dra mina egna gränser. Har jag redan dragit dom? 

Jag vill se mig själv utvecklas, jag vill se mig själv på topp, jag vill se mig själv på bott.

jag vill redan nu ha självinsikten att varenda dag är olika, att dagarna går, men inga bekymmer eller glädjerus håller förevigt. Jag vill sluta glorifiera det förflutna, och sluta hoppas på framtiden. Jag vill leva i vardagslyx i denna sekund, och uppskatta den. Hur grandiost eller litet det än må vara. Ge mig räkfrossa och ett glas vin en tisdag, vem bryr sig om hundra år?

Jag vill se mig själv äldre, visare och mer bekväm i mig själv. jag vill komma upp i helikopterperspektiv och inte ta mig själv för seriöst.

 

 

Coulda, woulda, shoulda