Annikas Matexpedition

Jaha ja. Imorgon åker vi hem mot Sverige och vårt sköna Värmeland. Mitt hjärta längtar efter röda stugor och snö som knastrar under skorna. 

 

God Jul kära vänner. Hoppas ni alla får fina julklappar, och ännu finare stunder fyllda med kärlek.

 

//Annika & Mikael

Jag kan inte riktigt komma över att dagarna går fort. Den 20e ska vi lämna tillbaka husbilen och den 22e flyger vi mot Skandinavien igen. Att lämna tillbaka husbilen där den hör hemma (på en flygplats) är från min sida efterlängtat. Hur många mysiga stunder Britzan än har gett oss, känner jag mig lite skamsen över att erkänna att husbils-semester inte är min kopp te. dessvärre tror jag att jag är en liten lyxslampa som njuter av fina cocktails i en dyr, vit soffa med solnedgång över havet. Tyvärr. MEN, ingen kan iaf säga att jag inte försökt.
Vi har iaf bokat ett lyxhotell de sista två nätterna. Det gör ont i snåltarmen, men jag behöver utjämna lyx/trash-balansen lite.

 

Men KUL har vi haft det utanför husbilen också!! 
Igår befann vi oss i Rotorua, där vi egentligen skulle rafta (förtydligande; brutalt paddlande) då jag fick nys om att man troligen skulle ramla ut båten, ner mot alla stenar och därför var tvungen att bära en hjälm (jag tänker inte bära hjälm) så insåg jag att detta inte var något för mig. 
Så dagsplaneringen igår var ganska öppen. Vi började dagen med att kolla på en geiyser, rätt ballt. Sen gick vi på en promenad runt hela parken för att kolla på kokande lera, svavelkratrar och annat skumt. BALLT

Sedan begav vi oss till ett par kullar - för nu var det dags för OGO! OGO är iprincip som zorbing, fast vi gjorde H2OGO! detta innebär att vi klämde in oss i en plastboll, fylld med 40 liter vatten och sedan rullade vi ner för en 350 m lång slingrande kulle - hur kul som helst! Som en enda lång karusell, fast med vatten! Blött och skoj.

 

Vi begav oss sedan mot Matamata och var framme vid kl. 4, och där fick vi reda på att de hade en guidad tur till Hobbiton (Fylke, där Sagan om Ringen-filmerna spelades in) kl. kvart över fyra. Jamenvisst! Pröjsa biljetten, och hopp på bussen.
Helt otroligt gulligt och vackert. 
Om Fylke fanns i verkligheten hade världen varit en mycket bättre plats.

 

Idag spenderades dagen på Hot Water Beach! Där gräver man sig ett eget hål på sandstranden och de varma källorna under sanden gör att det blir som små varma hottubs på stranden. Supermysigt. i samband med att man gräver sin egen grop fick jag också tillfälle att rasta min stereoptypiska pojkvän. Han la ner mycket tid och energi och grävde ett supergenomtänkt hål med starka sandväggar, medan jag låg och slappade i vattnet. Det fantastiska är att detta fenomen kunde ses över hela Hot Water Beach - män som ville gräva fina, stora, hållbara hål att glänsa med, och kvinnor som låg och slappade i hålet deras män byggde i stor extas. Helt andfådda blir de efteråt, men supernöjda. precis som hundar. <3

Jag är en lyckligt lottad kvinna som får uppleva allt detta, med mannen jag älskar mest.

 

Vicki och Paul, som vi bodde och jobbade hos en natt. Spana in 70-tals desserten! 

 

Det är mycket som inte blir som man planerat här i Nya Zeeland. Men det är väl kanske en del av charmen med att "backpacka" (fråga inte mig, jag har ingen aning om vad charmen med att backpacka är) 

 

Innan vi tog färjan till Wellington spelade vi minigolf. Med ett snitt på ungefär fem slag per bana vann jag inte.

Men mysigt hade vi det!

 

Idag skulle vi ha vandrat på Mount Doom, vilket för er som inte kollat på Sagan om Ringen, är en stor himla vulkan! I filmerna var lavan dataanimerad, men irl var den jäkligt äkta. För några veckor sen hade den ett massivt utbrott (samtidigt då våra tyska vänner var där och vandrade, haha), och den är nu "farligare än någonsin" enligt experterna på radion. Så vi fick nöja oss med en tre timmars vandring med utsikt över Mount Doom istället. Inte lika ballt.

 

Idag har vi rullat bilen till Hawke's Bay! 
I våras tog jag kontakt med ett äldre par som hade en bondgård i Martinborough, och frågade om jag och Mikael fick jobba hos dem. De svarade ja, och planen var att vi skulle bo hos dem och jobba. Men de sålde deras bondgård pågrundav dålig hälsa och vi fick jobba hos deras bästa vänner, och grannar, CJ och Jared istället. 
Nu bor dem i Hawkes Bay! De tyckte att jag och Mikael verkade så trevliga på mail att vi blev inbjudna att hälsa på i deras nya hus istället. Hur mysigt!?
Så imorgon beger vi oss till dem, där vi ska hjälpa dem att tapetsera/måla deras nya hus. I utbyte mot detta får vi mat. En bra deal om ni frågar mig.

 

 

Ojoj vad tiden går fort när man har roligt.

Bara två veckor kvar tills vi är hemma i Sverige igen. Kan ju medge att det känns ganska skumt för min del då jag inte varit hemma på elva veckor, och helt plötsligt kommer jag vara hemma inom två. Mikael är inne i mitten av sina resor, men för mig känns det som slutet. Men det känns skönt också. Alla äventyr har ju sina slut någongång.

 

Okej, så vad har hänt sen senast? Ganska mycket skoj faktiskt. Tro det eller ej, men med en husbil kan man bocka av många kul grejer på en kort tid.

 

I torsdags begav vi oss upp på en glaciär. Coolhetsvarning? Ohja. (obs. ordvalet "coolhet" som i både temperatur samt ett begrepp för att vara tuff).
För ja, en glaciär är ju i grund och botten en stor jävla isbit, vilket innebär att det är pretty cold när man väl kommer upp på den. Men ballt (coolt) var det! Vi gick runt där med våra stavar och isdubbsskor och hörde hur isbitar bröts sönder under oss. Läskigt - och hur häftigt som helst!!

 

Efter det tog vi Britzan till Punakaiki och skulle titta på de grymma Pancake Rocks. Planen var att vi skulle fortsätta ännu mer norrut den dagen, men Mikael visade brist på körförmåga. Han körde höger i rondellen istället för vänster = LIVSFARLIGT! Så vi stannade i Punakaiki för kvällen.

 

Dagen efter detta, när Mikael fått vila upp sig (för jag tänker inte köra...) och kände sig redo för de exotiska vägarna igen (inte alls exotiska egentligen, han kör asbra) så begav vi oss mot Abel Tasman. Där gjorde vi en 4 h trekking längs med strandkanten i äkta playaväder. Väldigt vackert och skönt!

Nepal är dock fortfarande i världsklass när det gäller trekking.

 

Ganska kul att vi körde från en glaciär, till milslånga sandstränder på två dagar. Jag gillar hur Nya Zeeland skiftar.

 

Dagens plan var att vi skulle till Kaikoura och åka på valsafari. En bristande budget krossade denna planen. 
Så vi frågade snällt på turistbyrån om hon kunde rekommendera några andra tidsförstroelöser i Kaikoura innan vi skulle bege oss norrut igen. Hon tipsade om en promenad längs med kusten som skulle ta ungefär 3 timmar, med lite att se på längs med vägen. Kanon, tänkte vi. perfekt spontan stadspromenad innan lunch. 
Eller inte. 
Hatet mot damen vid turistbyrån (blev alltmer tiden gick "kärringen på turistbyrån") ökade i takt med att promenaden eskalerade till en jävla trekk. Upp och ner för kullar, i terräng, genom kohagar, över stränder osv osv.  4 timmar senare var vi tillbaka vid vår bil. Vill inte gå mer nu på ett bra tag.

 

kvällen spenderas i Picton, för imorgon ska vi ta en färja till Wellington (dvs nordön). jag har köpt sjösjuketabletter. Vi åt fish n' chips nere i hamnen för att fira att vi är bäst.

 

it's tricky



Glaciär!!

 

 

 

 

 

 

 

 

En guidad glaciärvandring på Fox Glacier var alltså dagens plan. Men den fallerade i takt med allt regn som öste ner. Tydligen ställer de väldigt sällan in vandringarna, även om det regnar. Men igår och idag har det regnat såpass mycket att glaciären började falla sönder i form av stora isstenar, vilket i sin tur innebär en relativt stor risk att DÖ om man trotsar vädret och tar sig ut på isen ändå. Så de ställde in turen.
Vi bokade istället in oss på en tur imorgon. Hoppas verkligen vi kan gå då! Vore så himla häftigt.

 

Ikväll ska jag och Mikael äta på Fox Glacier-village dyraste restaurang. För idag har vi hållt ihop i 16 månader. Rätt ballt, så det måste firas.

 

 

Under gårdagen tog vi oss tillbaka från Milford Sound till Queenstown för ytterligare lite hederligt pensionärsresande - en gondol upp till toppen av ett berg. 
Rätt okej utsikt därifrån. Utsikten blev inte heller sämre av att vi avnjöt en varsin öl samtidigt som ångbåtar passerade på sjön nedanför, och helikoptrar susade förbi fönstret i luften utanför. 

 

Från Queenstown tog vi oss till ett ställe som hette Lake Hawea. I denna delen av Nya Zeeland är det väldigt poppis med skidåkning, och därför är nästan alla städer vi åker förbi skidorter - så sjukt mysiga!! Husen, restauranger, cafeer, shops är alla byggda i trä eller av stora stenar med stora skorstenar och uteserveringar. jag smälte!
Strax utanför hittade vi en strand där vi bosatte oss för natten. 

 

Idag har vi kommit till Fox Glacier, och inatt bor vi på camping. Våran lilla amatör husbil (skåpbil) klarar inte mer än en natt ute i vischan innan batterier, vattentank och avfallstank behöver omhändertas. Den kräver mycket uppmärksamhet, men söt är hon, Britzan. 

Just nu öser regnet ner och vi sitter och myser inne i bilen. Känns ibland som att jag och Mikael missar själva charmen i det primitiva med att bo i husbil. Hör bara kvällens meny som serveras i en Britz-campervan på en camping;
ikväll ska vi äta fläskkarré, med potatis och ört-vitvinssås. Detta serveras självklart med ett glas vin.
Äkta camparmat, eller?

Nu har jag hoppat Canyon Swing och därned testat vart mina gränser går. Jag kan direkt säga att min gräns går inte vid att falla 110 m ner från ett stup, utan jag kan helt klart pushas längre! det enda som sätter stopp för min galenskap är min budget...

 

igår var det första advent. det firade vi inte. Så nu längat rvi ännu mer till Sverige och julfirandet. 

 

Igår var vi vid Milford Sound!! Hur vackert som helst. kan förstå att det blivit utnämnt till en av de vackraste resmålen på planeten Tellus. och stället upptäcktes inte av utomjordingar (dvs icke maoris) förrän 1850-talet! hur ballt.

 

Idag ska vi bege oss till Queenstown (igen) för att åka en gondol (pensionärsvarning, I know, spare me the words). För att icke nämna att vi ska besöka en gammal kinesisk bosättning.