Giving it my best shot

Försöker skaffa mig en hobby.

Tog mammas systemkamera, beställde en reservdel som saknades, läser fotoböcker och nu ska man väl börja klicka också. Tyvärr vart det lite för halt och isigt för tanten att skutta runt och ha photosessions i skogen idag.
IAF; Hoppas jag kommer se hur jag förbättras!
 
Dagens anekdot: Sven-Erik Magnusson går förbi vårt hus ganska ofta med sin hund. Han brukar se besvärad (och rädd) ut, och idag var inget undantag. Hans hund klev in på vår garageuppfart, och bajsade! PFF, that hound has got some nerves! Och Sven-Erik Magnusson stod bara och kollade (besvärat) på! Som den passiva kvinna jag är stod jag bakom fönstergardin och beskådade detta minst sagt magstarka moralbrott. En gång är ingen gång.... tramshund
 
 




 

Tant Annika

                                                                       TACK
 

alla ni som hjälpt mig att skänka pengar till Nepal. Jag blir så lycklig!
Ni får gärna skriva namn när ni för över, så jag vet vilka ni är som har hjälp till!
 

Om någon annan känner sig intresserad av att hjälpa mig och min nepalesiska familj; 5694 03 164 69 SEB 
 
 
Idag har jag bakat.
Skräll.
 
Dagens tanttid spenderades med att baka scones med mandelmassa i. Jag kommer bli en fantastisk mormor. Synd bara att jag ligger några steg före tiden (rättare sagt 50 år före i tiden)
 
 
 

Var nöjd med allt som livet ger

I lördagsmorgon stack min man iväg till träning (såklart) och jag låg halvcharmig och utslagen kvar i sängen och sov. 
När han kom hem överraskade han mig med frulle! Det blev fruktfat för fulla rullar, helt perfekt! Jag har tämjt honom väl.
 
 
När jag kom hem skulle jag och pappa se på en dokumentär jag tipsade honom om, Drottningen av Versaille -  http://www.svtplay.se/video/963056/drottningen-av-versailles  . Ja, jag är trist som älskar dokumentärer. Men denna handlar faktiskt inte om Marie-Antoinette eller någon Ludvigfjolla, utan om en av USAs rikaste män som bygger USAs största familjehus på 8400 kvadrat, och lever glatta livet ända tills finanskrisen slår till och hela deras liv förändras. INTRESSANT och lärorikt. 
Iallafall, denna dokumentär skulle jag se med pappa när jobbet ringde och undrade om jag kunde jobba. Självklart kunde jag det, och det var superkul!
 
 

Mäta upp kaffe!

 
Igår, söndag, jobbade jag också och då fick jag finbesök på kvällen av bekanta som kom och åt. Fick också "finbesök" av folk som skulle på Kroggalan. De sjöng i kör när jag kom med mat, öl och allt vad det var "Bered en väg för Annika!!". Då måste man applicera sin varma, men ändå iskalla servitrissida - att visa att man hört deras sång, men samtidigt ignorera den. Klurigt det där.
Det sköna med Fontana di Trevi är iallafall att jag inte mött någon snuskig gammal gubbe än. Där är det också svårt att sätta gränser för vad som är en snuskig klapp på ryggen och vad som är en vänskaplig klapp på ryggen. På Drott Hotell fick jag ofta försvara mig för att inte ta skit, vilket jag inte behövt ÄN. 
Aja....bara de vet: If you mess with Annika, you mess with a tiger 
typ.
 
I förrgår kommenterade jag också en artikel på aftonbladet, vilket var halvsmart då jag inte alls är insatt i politik. Anledningen till detta utspel, berodde på irritation över hur folk ständigt delar upp oss svenskar i "socialdemokrater" och "moderater", "rika" och "mindre rika" (tänker inte använda fattiga, för det begreppet vore pinsamt att använda i Sverige), dvs en oss-dem mentalitet jag inte gillar. 
Folk är besatta av att sätta titlar på deras åsikter, för att i sin tur få en identitet. Pff....vi är alla svenskar, vi har det svinbra och vi vill alla iprincip samma sak.
De sitter framför tangentbordet och predikar om hur de som tjänar mer pengar borde ta sitt ansvar. HAH. Jag skulle vilja se hur många av de som sitter framför datan och har åsikter som faktiskt tar tag i att ändra sin egen skattesats för Sveriges skull. För oavsett lön har vi alla ett ansvar, men om man tjänar mer har man mer valmöjligheter.
Sen har vi detta om arbetslöshet. SVERIGE HAR KNAPPT BERÖRTS AV FINANSKRISEN, JUBLA FÖR FAN. I Grekland är 6 av10 ungdomar arbetslösa, medan ungdomarna i Sverige är kräsna och tackar nej till jobb istället. 
 
Denna reaktion kan självklart ha med min Nepal-upplevelse att göra, men jag kan inte annat än reagera när folk uttalar sig om att Sverige är tillbaka i 1800-talet när vi har ett superbra vårdsystem, fantastiskt infrastruktur och en sund syn på människors lika värde. 
 
 
 
 

Kvinnligt och manligt - utan att vara politiskt inkorrekt

Okej, så jag har lite funderingar. (Vad ovanligt, eller hur? Mitt huvud får aldrig vila från allt detta, suck)
 
Mitt största problem har alltid varit att jag inte har något riktigt intresse. Detta gör att när man inte jobbar mer än 3 dagar i veckan så blir det mycket dötid, vilket i sin tur gör mig superrastlös (eftersom ni mina vänner vet att jag lider av adhd-light). Anledningen till att jag inte har någon hobby beror på prestationsångest, jag vågar inte pröva nya grejer för jag är rädd att misslyckas. Detta är en tröskel jag MÅSTE komma över.
ANYWHOZZLE....
Sen har jag tänkt. Hobbys är inte det viktigaste i livet. Visst, det är superviktigt för självkänslan att man har något man blir glad av och som man känner sig duktig på, men det är inte lika viktigt som att hålla sig aktiv och göra massa saker man blir glad av. Dvs skillnaden mellan att försöka bli bäst på något specifikt, och att göra flera saker för skojs skull.
Dessa tankar har växt när jag har jämfört mitt liv med min pojkväns liv. Han tränar både fotboll och handboll, sen är han med mig, och om han har tid över målar han. För att inte tala om tvspel och bandy! Superkul med så mycket intressen! eller?

Killar klagar på att tjejer inte har några hobbys eller intressen. And why is that ladies? Det beror inte på att vi är sämre. Det beror på att män är män, machomän, och kommer alltid vara....män. Precis som vi alltid kommer vara kvinnor.
Efter att ha varit kvinnligt, moralist stöd på många fotbolls, bandy och handbollsmatcher har jag insett att detta fenomen är rent biologiskt. 
Dessa sporter är laddade till bredden med testosteron, män som vrålar, män som vill få bekräftelse av kvinnor för att de jagade en boll superfort, åkte på is jätteduktigt eller kastade en boll hårt in i mål. Ibland känns det som att jag rastar min hund när jag tittar på när Mikael spelar fotboll- För jag ser aldrig män så nöjda som efter de får beröm efter en supersatsad idrottsprestation (love you babe, just making a point) Som när hundar leker apport.
Förr i tiden kunde män jaga/döda fiender, skaffa mat osv (what do I know, I'm born in the 90's), och på detta sätt få utlopp för sina manliga sidor, sitt testosteron. Idag behöver de rastas på en fotbollsplan. Vi kvinnor behöver inte detta. Vi behöver inte lägga massa tid på intressen för att få män, vi behöver inte imponera på män på samma sätt som vi kvinnor vill bli imponerade.
 
Jag säger inte att jag inte vill ha en hobby, jag säger bara att jag förstår varför det oftast är så att män gräver ner sig i ett intresse, och kvinnor låter bli. 
Män har kvar i sina gener att de behöver visa sig starka och duktiga. Vi kvinnor behöver inte visa detta. Vilken press vi kvinnor sluppit pågrundav detta! Sluppit göra armhävningar tills man spyr, sluppit basta i 100 grader celsius med en halv flaska vodka och andra tokiga machogrejer.
Men också....vad mycket fritid vi kvinnor fått på våra händer...
 
Idag ska jag och Mikael se Django Unchained - lär bli awesome! imorgon har jag inga planer.....måste skaffa mig en hobby...
 
 
 

What's up what's down

Ja, vad har hänt sen senast?


Jag är tillbaka i Svedala, och återigen kommer de vanliga frågorna jag flydde från för 4 månader sen tillbaka. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag göra med mitt liv? Vad ska jag bli när jag blir stor? Lever jag rätt, eller lever jag fel?
Dessa frågor hoppades jag att jag skulle ha svar på närjag kom hem från mina resor.
 
Anywhozzle...
Känslorna från Nepal har börjat to settle down, och jag börjar sakta men säkert bli mitt vanliga jag igen. Resor tär mer än man anar på känslor, och utan att riktigt få tid att åusta ut omvandlades dessa känslor till en oväntad nedstämdhet när jag kom hem. Men jag börjar som sagt få pli på känslorna.
 
Jag har fått jobb! På Fontana di Trevi i stan. Skönt och kul! 

I brist på bilder kommer här lite 90-tals bilder, for your enjoyment så att säga
 

Barnen i Nepal

Vi kan köpa en jacka en om det blir för kallt, vi kan tillochmed köpa en till tunnare jacka när det blir för varmt igen.

Om det blir kallt inomhus kan vi vrida upp elementet, och om vi börjar bli för varma så kan vi skruva ner det igen.

När vi känner oss hungriga kan vi ta oss någonting att äta, och när vi är mätta kan och får vi sluta äta, för mat finns tillgängligt ändå. 

Vi kan välja vad vi vill lägga våra pengar på, vi har tillochmed möjlighet att slösa bort våra pengar.
 
 
Tänk er alla dessa möjligheter. 
Och sedan, tänk er att vara utan dem.
 
100 kr, 50 kr, 10 kr - alla summor är en del av den framtid jag vill ge till min familj i Nepal. Den framtid barnen drömmer om, och hoppas de en dag kommer få uppleva.
 
Låt era hjärtan växa, ett guldmynt i taget
 

5694 03 164 69 SEB
 
 
 
 
 


RSS 2.0
http://www.annikasexpedition.blogg.se!