Annikas Matexpedition

Igår gick jag säkerligen på promenad i tre timmar. Otroligt skönt eftersom att det var sol ute, men gud vad trött i benen man blir! Hem, äta typ 7 liter pasta och sen se på film. 

 

Denna vecka har jag "sportlov". Pappa föreslog att jag skulle komma ner till Menton och hälsa på, men jag kände att jag inte kunde lägga alla mina fickpengar på en flygbiljett. Åh, det är så tråkigt att vara fattig student. RIK student, det vore grejer det! 
Menmen, jag ska inte klaga. Denna månaden har lite extra mycket utgifter som hugger till i snåltarmen, men mycket av det är kul också.
Idag ska jag på dagsspa på Arken Spa (skräll) här i Göteborg, och ikväll ska vi självklart följa upp med att äta ute på restaurang. Inga konstigheter. 
Sen blir det shopping. Ni som känner mig vet att jag aldrig shoppar. Och nu är det tamigtusan kris. MÅSTE ha nya byxor och fina toppar, nästan pinsamt. Mikael har en större volym av kläder än vad jag har. 
Sen måste man kirra busskort, och woops där är pengarna slut!

 

Anywhozzle, 

Ukraina.

Alltså, jag vet att jag långt ifrån har all information. Men ändå - varför envisas män som sitter på makt att inte avgå? Varför är en president villig att spilla flera hundra människors blod för att inte förlora sin tron?
Detta gör mig så sjukt arg! Det gör mig så påmind om att vi människor är verkligen ingenting annat än djur när det kommer till kritan, hur mycket vi än försöker dölja det med parfym, kläder och pampiga byggnader. 
I slutändan handlar det ändå bara om ens egna överlevnad.

Och det gör mig så arg.

Det har ju inte direkt hänt en gång, utan typ tio (!) gånger de senaste åren. Ibland tror jag inte att dessa människor inser att allt skvaller idag sprids på en nanosekund. Tänk om Hitler hade levt idag, med Twitter och facebook. Han var nog en otroligt mesig människa som inte kunde stå upp för sina brott.

Okej, ja nu är vi inne på känsligt terroir, men jag kommer fortsätta....

Om man med envishet och beslutssamhet absolut vill ha makt och kunna ta beslut så måste man väl för fan kunna hantera att man straffas för olagliga beslut? Anders Behring Breiviks val att erkänna sina fasansfulla brott måste ändå ses som en aning modigt, eller hur? 
Såpass modigt att folk vägrade tro att han kunde vara mentalt frisk. Men efter ett x antal olika tester, var resultatet alltid detsamma - han var frisk (hur man nu vill definera frisk....skjuta ihjäl en massa ungdomar verkar ju sinnessjukt, men behöver det vara en sinnesjuk människa bakom en sinnesjuk handling?)

JA, nu räcker det för idag. 
Nu ska jag åka iväg på spa. Woop woop!!

Tre månader. 
90 dagar. 
Sen är det dags för praktik. Jag är så otroligt taggad!!

Alltså, ja, okej, det är väl bara att erkänna; fröken Davidsson är inte i sitt esse bakom skolbänken. Jag behöver stimuleras, röra på mig, springa runt...! Jajo, skolan är stimulerande - man lär sig otroligt mycket, och det var verkligen bra att jag började plugga igen för jag kände hur min hjärna långsamt blev till en loj klump. Så ja, skolan i all ära, men det krävs en otrolig fokus! Flera timmar i sträck. Under dessa timmar hinner undertecknad att tänka på inredningar till lägenheten, till mitt framtida hotell, vad jag ska bjuda på under invigningen, vad för slags bröd man kan baka, vad ska jag ha för typ av sänglinnen; egyptiska, italienska? Sen väcks jag av "You will need to know this for the exam next week" , oh fuck....vad pratar vi om?

 

Men det är väl det som är så fantastiskt med människor - att man inte bara lär känna folk omkring en, ens vänner...man kan lära känna sig själv också. Detta är både skrämmande och roligt. 

Det gör ju att man lättare kan släppa sina misstag, lättare att ta rätt beslut när man känner sig själv väl nog för att veta att man håller på att ta fel beslut. Att känna sig själv handlar om att kunna acceptera den man är, att man kan vara en irriterande gris enda stunden, men en trevlig prick den andra. Det som är skrämmande är att man inser att allt man velat bli, allting man vill vara, det är man inte. 
Man får väl ta det med en nypa salt. Hoppa upp i helikoptern och se sitt liv från ett annat perspektiv. 

 

Nog med en massa tramsig filosoferande! 
Just nu tittar jag på Mia på Grötö och känner bara hur jag vill bo i en stuga på en ö, dricka vin och grilla och köpa färsk fisk från en svartfiskare nere i hamnen.  Men aa, då är vi där igen. Jag kan inte. Jag skulle aldrig kunna leva i en stuga, på en ö. Jag behöver typ göra saker. Hela tiden. GAH, jag som ville bli en lugn människa, en äkta livsnjutare. 

Ibland önskade jag att jag var tidsoptimist, för att inte alltid bekymra mig om tid och planering.

 

Nu kanske jag har förvirrat er tillräckligt. 

hej.

 

 

Vad fort helgen går.

Jag har varit otroligt slapp de senaste veckorna, och hoppas att jag snart får min energi tillbaka. Det brukar räcka med att man tänker att man är pigg, så blir man pigg.
Har iaf skrivit upp mig i ett Korpen fotbollslag, haha, får se hur det blir.

 

Eftersom det gick rykten om att den första terminen på Hospitality Management var den tuffaste, började jag denna termin med mycket entusiasm. "Eezy peezy" tänkte jag och tog en dag i sänder. 
BOOM! sa det och nu känns det som en deja vu. Jag återupplever IB - igen. Det enda jag aldrig ville uppleva en gång till.

 

Som person har jag inga problem med att ha mycket att göra, det är kul att ha mycket att göra. Men som person kan jag inte heller hantera när jag inte vet hur jag ska ta itu med allting som måste göras. DET gör mig stressad. 
Just nu vet jag inte hur jag ska göra alla dessa skolgrejer - gör jag det rätt? Gör jag tillräckligt? Finns det nån info jag missat? Om jag inte fattar detta, kommer jag då bli en dålig chef? osv osv.

 

Den taktik jag kört på (som fungerat bra hittils) är att ta en dag i sänder. Det är dock svårt när man har tusen olika grejer att ta tag i på samma gång. 

 

nu ska jag och mikael se på House of Cards. För det äger.