Bland koppar och skär

Aaaa, skönt. Dessa två dagar med supervarmt och soligt väder har varit fantastiska. Jag har varit ledig i totalt fyra dagar vilket har varit otroligt skönt! Inte en tanke på skolan (nästan)

Idag begav jag och Mikael oss ut till skärgrden för att vandra, tänkte vi. Utan att ha någon större koll på varken öar, hur man tar sig dit, hur vi skulle gå när vi kom dit eller om det finns tillgång till mat så hamnade vi på Hönö. Därifrån gick vi över en bro, också kom vi till Öckerö.
Efter lite improviserande, genom en kyrkogård, över en badvik och klättrande på berg så visade det sig efter 2-3 timmar att vi faktiskt hade följt en vandringsled. Med tanke på tiden det tog att gå den, antog vi att vi hade gått minst en mil idag. Vi hade gått 5 km.
 
Men skärgården är fin alltså, totally amazing med svenskt landskap i alla dess former och sånt.
Nu ska jag vika tvätt. Man är ju vuxen nuförtiden.
 
 

Snabbt på spa, sen tillbaks

Nu har vi varit på spa. Det var gött.
 
Man har kommit till insikt med saker som man inte haft tid att reflektera över innan. Detta är sånt som riskerar att hända när man är på ett spa där man ska vara och röra sig (!) tyst. (det hade ju gått sådär för dig, pappa ;-) ) 
Jag som inte tänker tillräckligt redan.
 
Kort och gott, det var skönt att få unna sig lite lyx och avslappning även om budgeten säger att det räcker med en natt. När jag befinner mig på ett spa för mer än en natt - då är jag rik och lycklig. 
 
Nu är det påsk osv. Det firar inte jag och Mikael med något speciellt. 

Livet är fullt av orättvisor man ibland måste acceptera

Åh
Jag och Mikael har precis bokat flygresa till Menton i slutet av Maj för några dagar. På schemat står vespaåkning, äta pasta, dricka vin, lyssna på radio från Monaco, gå på promenad till Monaco och bara njuta av livet. 
 
På torsdag ska vi dessutom åka på spa.
Skolan börjar chilla nu också, man börjar få koll på läget och kan slappna av relativt nu i vårsolen. Även om denna totala nedsläppning av spänningar i huvud och muskler har gett mig feber, så känns det ändå skönt.
Förra veckan hade jag två prov, idag hade vi prov och inlämning. Snabbt tempo - men jag gillar't ändå. Allt vi gör är super intressant, och desto snabbare vi gör klart plugget desto snabbare kommer jag ut i arbetslivet - i friheten!
 
I kort, jag kan inte klaga på livet just nu.
 
Detta ger mig dåligt samvete.
 
Jag vet. Jag har skänkt fleraflera tusen till Nepal. Men jag kan inte släppa att jag lever i totalt överflöd, och de kämpar för att överleva.Och jag ska skänka pengar. Jag kan inte tala om att jag ska till franska rivieran och till spa och sedan säga att jag inte har råd attt ge pengar till folk i nöd. Jag vill såklart stödja dom.
Just nu har de ingen mat, finner det svårt att betala hyran, Lila har precis opererat bort sin blindtarm (och om ni hade sett ett nepalesisk sjukhus hade ni insett hur jobbigt jag tycker det är) och jag vet inte allt vad jag kan göra.

Ska jag acceptera att jag är född i Sverige och har det oförskämt bra? Det är svårt att släppa. Jag har inga sparpengar kvar - kompromissar jag min egen finansiella säkerhet genom detta? Finns det ens någon finansiell risk att tala om - om man ska sätta det i perspektiv till att folk som står mig nära inte ens har pengar att köpa mat för?
 
Ett guldmynt i taget, och hoppas på att det kommer bli bättre. Jag vill fortfarande kunna njuta av resor, av spa - sånt jag älskar! Jag vill kunna balansera dessa två utgifter, men de verkar svårt utan att känna sig som en hycklare.
 
 
 
 

När det regnar får jag använda mitt dyra paraply

Vilken dag!
Jag har haft mycket för mig, utan att känna mig stressad.
Kanske har jag äntligen fått kotroll över allt skolarbete. Jag vet inte, det kan ju vara temporärt också. Skönt iallafall.

Dagen började med möte på min praktikplats - gu' så kul med praktik snart! Otroligt spännande.
 
Sedan mot skolan, käka lunch och sedan freestylade jag till mig ett "Food and Hygiene Certificate" för 350 riksdaler. Investeringar och sånt.

Efter detta, trots att våra hjärnor kändes som russin och min mage skrek efter mat, så satte jag och Sandra oss ned i en svettig datasal och pluggade bokningssystem i två timmar. 
Jag var hemma vid kl. 7 idag. En helt vanlig dag på Hospitality Management. Men det är verkligen överkomligt om man inte har tusen ting att göra när man kommer hem från skolan också. Vilket jag tagit mig friheten från att skippa idah
 
Min vän Julia och jag brukar filtrera våra tankar för varandra när vi behöver lite down-to-earth snack.
Idag uttryckte jag lite känslor/tankar för Julia, vilket ofta händer, som sagt, i stunder då jag känner mig känslosam. Jag berättade att jag gärna ville veta svaret på om man passar i denna utbildningen, i denna bransch. Och det kommer vi snart få reda på - svart på vitt. Praktiken är det ultimata testet för att se om detta är vår cup of tea, eller inte. Kommer man få sig en käftsmäll i höst? Eller komma allting kännas fantastiskt rätt? Jag har alltid sagt att om man tycker något är kul, så är man oftast duktig på det, och därför så passar det en. 
"Men tänk om jag är totalt värdelös?"

Julia gav mig en blick som både var trött och besviken
"Du tänker för mycket, Annika. Det här är SISTA gången du håller på såhär. Himla filosof."

Och JA, JA JA JA. Så sant.
I hela mitt liv har jag alltid varit extrem. Allt eller inget. Ta i allt jag har eller inte göra någonting. Lägg till här att jag tänker mycket - alldeles för mycket. Jag antar att jag har varit rädd för att mitt allt inte kommer vara nog i denna bransch. Jag ser mina lärare, jag ser allt de har åstadkommit, och hoppas att jag en dag också kommer vara där. Ha den förståelsen. Den erfarenheten. Den glöden.

Det visar sig snart! 
Nu ska jag kolla på Ally McBeal. För detta är första dagen på 3 månader som jag inte tänker plugga hemma. Man är ju rebell, osv.



När det regnar får jag använda mitt dyra paraply

Vilken dag!
Jag har haft mycket för mig, utan att känna mig stressad.
Kanske har jag äntligen fått kotroll över allt skolarbete. Jag vet inte, det kan ju vara temporärt också. Skönt iallafall.

Dagen började med möte på min praktikplats - gu' så kul med praktik snart! Otroligt spännande.
 
Sedan mot skolan, käka lunch och sedan freestylade jag till mig ett "Food and Hygiene Certificate" för 350 riksdaler. Investeringar och sånt.

Efter detta, trots att våra hjärnor kändes som russin och min mage skrek efter mat, så satte jag och Sandra oss ned i en svettig datasal och pluggade bokningssystem i två timmar. 
Jag var hemma vid kl. 7 idag. En helt vanlig dag på Hospitality Management. Men det är verkligen överkomligt om man inte har tusen ting att göra när man kommer hem från skolan också. Vilket jag tagit mig friheten från att skippa idah
 
Min vän Julia och jag brukar filtrera våra tankar för varandra när vi behöver lite down-to-earth snack.
Idag uttryckte jag lite känslor/tankar för Julia, vilket ofta händer, som sagt, i stunder då jag känner mig känslosam. Jag berättade att jag gärna ville veta svaret på om man passar i denna utbildningen, i denna bransch. Och det kommer vi snart få reda på - svart på vitt. Praktiken är det ultimata testet för att se om detta är vår cup of tea, eller inte. Kommer man få sig en käftsmäll i höst? Eller komma allting kännas fantastiskt rätt? Jag har alltid sagt att om man tycker något är kul, så är man oftast duktig på det, och därför så passar det en. 
"Men tänk om jag är totalt värdelös?"

Julia gav mig en blick som både var trött och besviken
"Du tänker för mycket, Annika. Det här är SISTA gången du håller på såhär. Himla filosof."

Och JA, JA JA JA. Så sant.
I hela mitt liv har jag alltid varit extrem. Allt eller inget. Ta i allt jag har eller inte göra någonting. Lägg till här att jag tänker mycket - alldeles för mycket. Jag antar att jag har varit rädd för att mitt allt inte kommer vara nog i denna bransch. Jag ser mina lärare, jag ser allt de har åstadkommit, och hoppas att jag en dag också kommer vara där. Ha den förståelsen. Den erfarenheten. Den glöden.

Det visar sig snart! 
Nu ska jag kolla på Ally McBeal. För detta är första dagen på 3 månader som jag inte tänker plugga hemma. Man är ju rebell, osv.



Söndagkväll

Ja, då var det söndagkväll igen. Tusan vad tiden springer iväg. 
Imorgon börjar ännu en fullsmäckad vecka i plugget, men det är ganska skönt ändå, för det innebär att man äntligen kan börja checka av listan med saker som ska göras de närmsta fem veckorna. Vilket är orimligt mycket. Men inga konstigheter, det klarar jag!
 
I fredags var det hejdå-fest för Patrik - superkul! Jag skrev en dikt och köpte tårta. Antar att han blev otroligt rörd av denna gest. Kvällen slutade, som alltid, med en taskig, alldeles för dyr och svettig kebab. Ah, ljuva ungdom.
 
Igår tog jag och Patrik en shoppingtur och köpte lite nödvändiga grejer åt honom, t.ex stiliga skor, tunna strumpor, en begagnad resväska och ett dyrt skärp. Detta avslutades med en kanelbulle och en kopp java. Sedan blev det avskedskram och jag ska erkänna att det kändes lite sorgligt. Nio månader till havs - otroligt lång tid.

Idag började jag dagen med en kort promenad tillsammans med Sofia till Brasseriet i Långedrag. Där vankades det brunch. Oherregud. Jag har nog ätit bacon för flera år framöver, för att inte tala om croissant med nutella i. Men är det buffé, så är det buffé - man ska äta tills man hatar sig själv, sen ska man ta en runda till.
Äta så att det lönar sig osv.
 
Sen plugga, hetsa, äta och snart är denna helgen över. MEN jag fruktar icke. Jag och min bättre hälft har preliminärbokat lägenheten i Menton i slutet av maj, och nästa vecka ska vi på spa. Jag övertalar mig själv att jag har råd. 
 
Längtar tills jag startar mitt överklass hotell i Monaco där jag ska erbjuda golfpaket för ashöga priser, ha en tennisbana på min mark med hunkiga instruktörer samt servera dry martinis på min marmorbeläggda terass med utsikt över Medlehavet. 
 
En dag....en dag.
 
 


RSS 2.0
http://www.annikasexpedition.blogg.se!