Jag försöker iallafall

Idag har jag tränat på att umgås med mig själv.
Försökt släppa på den sociala pressen/ångesten jag känner nästan varje dag. Och det har faktiskt gått bra, måste jag få säga!

Sett filmer jag velat se länge, börjat följa en ny serie, tagit en promenad runt hela Masthugget, handlat en massa tunga saker, bakat tekakor och bullar, lagat mat samt matlådor, tvättat och vikt kläder, och läst bok.

Jag tror jag kan bli riktigt duktig på att spendera kvalitetstid med mig själv i framtiden. 
 
På lördag åker vi till Villefranche...så himla underbart! 
Sen börjar jag praktiken om exakt två veckor....så himla spännande!
Bara glider med, helt enkelt. 

Umgås med mig själv

Jag måste lära mig att kunna umgås med mig själv.
 
En förmiddag, jag är ensam hemma. Jag sitter och gör något i två timmar, läser, pluggar, bakar, fixar nått - men sen får jag panik. Panikpanikpanik. Måste prata med nån, måste träffa nån, måste ut och typ visa upp mig, att "Jajjamensan, jag är fortfarande här, tjenare, yess, titta, här är jag"

Ett ständigt behov av social bekräftelse. Konstant. 
Ett löjligt idéfrö har såtts i min hjärna, och det fortsätter att växa och växa. Kan inte rycka bort rötterna. 

Ibland kan jag sitta och längta efter att få sitta själv, att få rå om mig själv, göra vad jag vill, eller inte göra någonting alls. Men jag har inte kommit dit i min personliga utveckling. Än.
 
 
 

Jag vet inte ens om jag har råd

Tjohopp
Nu är resan till Frankrike kirrad - flygresan bokad, och lägenhet hyrd!
Denna gången ska vi bo i Villefranche-sur-mer.
 
Och endast typ en vecka kvar i skolan, helt jäkla sinnessjukt!!! Rätt vad det är så är man 40, har två ungar och tränar på Friskis och Svettis. Live går ruggit fort.
 
Men emellan där så ska man väl hinna med några glas vin på Franska rivieran.

Villefranche-sur-mer
 
 
 
 
 


RSS 2.0
http://www.annikasexpedition.blogg.se!