Annikas Matexpedition

I framtiden, på ålderns höst har jag sedan länge bestämt att jag ska bo i farmor och farfars gamla hus. Det är ett parhus, och i ena änden bodde mina farföräldrar i den andra min farmors syster. 
Huset ligger precis vid en sjö, med stor strandtomt och en egen liten playa. Solnedgång varje kväll som oftast ger ett rosalila sken över hela himlen, och från vardagsrummet har man en hel vägg av fönster för att kunna beskåda naturens oslagbara skådespel.

Som liten tös var jag hos farmor och farfar HELA tiden. Det var som mitt andra hem, och jag och farmor var som bästa vänner. Detta var mitt paradis. Fyllt med lek, bullar, saft, Bingolotto, kattgos och god mat.

Sedan farmor och farfar gick bort har jag inte haft chans att besöka mina barndomsminnen så ofta som jag kanske velat. 
Jag har försökt förklara för Mikael vart min barndom utspelades men också hur vårt framtida pensionärshus kommer se ut (ja, det är jag som har the sista ordet, tjejer, ni vet att vi alltid kommer ha the sista ordet), men han har aldrig visat någon större entusiasm. Så jag bestämde mig för att ta med honom dit! 

 

Vi åkte till Lisbeth, farmors syster. Jag och Mikael tog en promenad på den istäckta sjön i solen, som vi sedan avslutade med bubbelbad i deras relaxavdelning, med utsikt över den rosa solnedgången.

 

Han är övertalad.

Nu ska jag bara övertala Märta och Gustaf att flytta in i huset bredvid.

 

 

WOA

 

Jag har nu levt utan lön i 4, snart 5, månader. Jag bokstavligen huuungrar efter lite lyx och glamour. 
Vad som helst!

 

Jag kollar i ren desperation efter prisvärda paket på Selma Spa, herrgårdshotell, Loka Brunn, slott i Skottland, spahotell i Slovenien - detta går inte längre. Jag måste ta tag i detta. Jag är ju för tusan en kvinna som bär Coco Chanel parfym. Då kan man inte leva såhär, totalt utan lyx eller flärd. Jag har inte ens ätit en bit rött kött på alldeles för länge.

 

Jag har bestämt att jag ska bjuda mig och min lika fattiga själsfrände på restaurang imorgon när jag förhoppningsvis får lite lön. 
Det är vi värda.

För trots brist på pengar och glamour atm, så är jag bortskämd i lyxen av att vara oförskämt älskad av min andre hälft.

 

http://www.marriott.co.uk/hotels/travel/edigs-dalmahoy-a-marriott-hotel-and-country-club/ 

spelar ju för fan inte ens golf

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom att jag jobbar ikväll med att servera en massa gulliga par en massa smarrig mat, så får jag och min man fira vår kärlek imorgon istället.
Han ska då laga middag, och jag ska göra efterrätten.

 

SÅ idag har jag gjort hemlagad citronglass med hallon i! Superlätt och supergott. 

Undrar vad han ska bjuda på...

 

Såatte....nu har min mobil totalkraschat. Det var ju faktiskt bara en tidsfråga. Den fungerar (på mobilens egna villkor) endast om den får ström, vilket lite förstör funktionen med en mobil. Den tar inte längre emot alla samtal, utan väljer ut lite vilka samtal den vill ska komma fram. Övervägde att leva såhär tills jag får lön, men kom fram till ganska snabbt efter en för/nackdels-övervägning att det inte skulle vara fördelaktigt att vänta så länge.

 

Så jag tog tag i saken, som jag så länge skjutit fram, och begav mig först in på elgiganten.se och prisjakt.se. Sedan tog jag och mamma bilen till Elgiganten Megastore, där vi möttes av en ytterst ointresserad säljare. 

Så vi åkte hem igen. 
Och jag beställde en mobil på internetet för 2 300 kr. En LG Optimus L9. 
Fattig som en kyrkråtta, men det är väl smällar man får  ta när jag bestämt mig att jag inte kan leva utan mobiltelefon. 

Nu kan man tala om generationer, att min generation är sååå beroende av att ständigt vara uppkopplad med nallen på Facebook, Instragram  Twitter osv. Men jag ska berätta, att de som var mest oroliga över min mobils hastiga farväl var mina  päron som inte längre skulle kunna få tag på mig när de ville. (ja jag fyllde 21 år igår) Min poäng är att mobiltelefon har blivit en nödvändighet i allas våra liv. Lite sorgligt, men ändå. Jag har ju aldrig haft så lätt att få kunskap eller kontakt med folk som med en smartphone, vilket är fantastiskt. Men samtidigt blir jag lite stressad av att stirra på en skärm.

Får väl hitta en balans eller nått.

 

Idag fyller jag 21 år, vilket egentligen inte är sp märkvärdigt. Men det är alltid kul med kalas!

 

Jag blev väck på sängen av mamma och pappa som kom in och sjöng med en frukostbricka. Mikael vaknade förvånandsvärt snabbt, uppfattade situationen och sjöng med. 

Jag har fått så himla bra presenter idag!

 

Ikväll ska vi träffa Märta och Gustav, ska bli spännande att se vad det blir.

 

Det är så himla tråkigt att alla mina vänner har flyttat bort ifrån Karlstad. Riktigt tråkigt.

 

Idag t.ex var det en liten grattisbild på mig i tidningen eftersom jag fyller år imorn som mamma satte in. Hur gulligt som helst.
Ingen har sett den. 

  

Äsch, ska inte klaga och tycka för synd om mig själv. Fyller ju faktiskt år imorgon!
Kan bara hoppas på att jag kommer återförenas med mina vänner någon gång i framtiden, och att jag längs med vägen hittar nya vänner. 

 

 

 

 

I snöstormen igår eftermiddag tog jag snabbtåget till huvudstaden för att träffa Filippa. 
Det var skönt att se'na igen. Hon har ju blivit citychic nu - åker tunnelbana, går på bruncher, bor på Söder osv. Jag kände mig jävligt ohipp när jag väntade på henne på Espresso House, med en latte och korsordstidning. Alla andra satt med datorer, mobiler eller så pratade de om helgens fest och alla dolda budskap killen de var på g med gav. Själv hade jag försatt mig en trist situation för jag kunde inte ens lösa de lättaste kryssen, vilket gör korsordslösning sååå mycket tråkigare. Tålamod är inte min starka sida. 

 

Nu vore det gött med te och dokumentär, för att ytterligare ge er en bild av hur otroligt 50+ jag är. Korsord och dokumentärer, kan jag bli röjjigare? 
Jag gillar't iallafall.