Cup of good, hot, black coffe

Och här kommer ett fluminlägg.
Bara för att jag kan.
 
Är inte livet lite konstigt?1
 
Lite såhär, jahapp, blev det såhär nu, vad bra. Eller nemen jaså, nu hände det här, det var ju en spännande tvist. Vi påverkar, fast ändå inte. 
 
Så känner jag just nu. Fast på ett bra sätt såklart. 
Jag tycker att livet är så fantastiskt roligt att leva. Man kan liksom aldrig få nog. 
Vissa dagar kanske det känns så, men över det stora hela så är det förbaskat kul.
 
Någon speciell anledning? Naej, måste man ha det? Eller så är allting en bra anledning. Tillochmed de dåliga.
 
Känner mig lite som i filmen "Yes Man", typ nästan lite äckligt frälst. Men det finns absolut ingen anledning (varken bra eller dålig) att inte bete sig lite som en frälst galning som säger ja till allting.
Vad är man så rädd att förlora? Vad är man rädd ska hända om man provar nått nytt? 
 
Mer fokus på oss själva, mindre fokus på vad andra kan tänkas fokusera på med en själv. 
Jag förspråkar även mer slöseri av pengar. Att sitta hårt på en hög av guldmynt gör ingen lycklig. Att dela med sig, spendera dem på upplevelser med sig själv eller andra - det gör alla involverade lyckliga. Och att råka slösa lite pengar då och då är nog också viktigt för att inte tappa tråden i livet. Dvs att inte endast fokusera på pengars värde. 
 
Ja. Det får vara mitt bidrag till 2016; mer egoism, mer ja och mer pengar på saker som gör en lycklig. 

Jag citerar agent Cooper: "Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it. Don't wait for it. Just let it happen. It could be a new shirt at the men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot black coffee."
 
 
 
 
 


RSS 2.0
http://www.annikasexpedition.blogg.se!