Annikas Matexpedition

Idag drog jag med mig morsan på Soran Ismail. Han hade en stand-up om mångfald, vilket var temat under två dagar på universitet. Märta har ju varit med och anordnat detta spektakel så det var kul att se allting! Well done, M!

Efter det drog mamma istället med mig till en avlägsen thai-restaurang på en parkering vid Kronoparken. Superskumt, samt mycket stark mat. 

 

Sedan begav jag mig till Posten. Har haft lite saker otalt med dom, vilket länge har gått och irriterat mig.

Jag gick dit den 18 mars för att skicka ett brev till Lila i Nepal, och där uppstår första problemet; tjejen (irritationsmomentet) bakom kassan frågar mig om Nepal är med i EU. EU?! Där och då ville mitt rödhåriga temperament ta över och fälla en eller annan kommentar för att antyda att hon var dum i huvudet, men sedan kom mitt förnuft, vilket jag ärvt från pappa, ikapp och jag bestämde mig för att hon antagligen inte skulle bry sig. Så jag svarade lugnt "nej, det är inte med i EU" och sedan fortsatte våra affärer. Hon litade inte riktigt på mig, utan det tog säkert en minut till innan hon slog fast att nä, Nepal är nog inte med i EU: Sedan var det ju dags för betalning. 
"Då blir det 50 kr" säger hon
"50 kr...?" svarar jag, skeptisk till denna människas kompetens att egentligen klara av någonting

Hon tittar i datorn, sen i en tabell igen, och säger "Ja, 50 kr"
"Är du säker...?" 
"ja"

 

OCH DETTA har gnagt mig i flera veckor. Kommer mitt brev till Lila komma fram? Ska en korkad tjejs misstag få avgöra om mitt brev kommer fram eller inte? helt bisarrt, så jag bestämde mig för att åka till Posten och äntligen få skälla ut någon för detta, vilket jag väntat på länge.

Kommer dit, är arg och visar vart skåpet ska stå, men får ingen respons. Alls.

Jag säger hur besviken jag är på deras dåliga koll, och att det möjligvis inte kan kosta 50 kr att skicka brev till Nepal när det kostar 45 kr till Umeå. Jodå det kunde det. Även om det skulle utanför EU, så kostade det 50 kr. 

Så nu vettefan vad jag ska göra. Lila har inte fått något brev, och ingen kan spåra brevet då det enligt kvinnan på Posten redan lämnat Europa.

Irritation deluxe.

 

Så jag fortsatte bort till Skutberget för att varva ner och tog mig en vårpromenad, satte mig på klipporna och bara njöt av solen. 

Då kom denna låt. Denna låt lyssnade jag på när vi var på Nya Zeeland. Jag gick på en öde strand, precis vid vattenkanten, och dansade för mig själv.  minnenminnen