Annikas Matexpedition

Jaha ja. Imorgon åker vi hem mot Sverige och vårt sköna Värmeland. Mitt hjärta längtar efter röda stugor och snö som knastrar under skorna. 

 

God Jul kära vänner. Hoppas ni alla får fina julklappar, och ännu finare stunder fyllda med kärlek.

 

//Annika & Mikael

Jag kan inte riktigt komma över att dagarna går fort. Den 20e ska vi lämna tillbaka husbilen och den 22e flyger vi mot Skandinavien igen. Att lämna tillbaka husbilen där den hör hemma (på en flygplats) är från min sida efterlängtat. Hur många mysiga stunder Britzan än har gett oss, känner jag mig lite skamsen över att erkänna att husbils-semester inte är min kopp te. dessvärre tror jag att jag är en liten lyxslampa som njuter av fina cocktails i en dyr, vit soffa med solnedgång över havet. Tyvärr. MEN, ingen kan iaf säga att jag inte försökt.
Vi har iaf bokat ett lyxhotell de sista två nätterna. Det gör ont i snåltarmen, men jag behöver utjämna lyx/trash-balansen lite.

 

Men KUL har vi haft det utanför husbilen också!! 
Igår befann vi oss i Rotorua, där vi egentligen skulle rafta (förtydligande; brutalt paddlande) då jag fick nys om att man troligen skulle ramla ut båten, ner mot alla stenar och därför var tvungen att bära en hjälm (jag tänker inte bära hjälm) så insåg jag att detta inte var något för mig. 
Så dagsplaneringen igår var ganska öppen. Vi började dagen med att kolla på en geiyser, rätt ballt. Sen gick vi på en promenad runt hela parken för att kolla på kokande lera, svavelkratrar och annat skumt. BALLT

Sedan begav vi oss till ett par kullar - för nu var det dags för OGO! OGO är iprincip som zorbing, fast vi gjorde H2OGO! detta innebär att vi klämde in oss i en plastboll, fylld med 40 liter vatten och sedan rullade vi ner för en 350 m lång slingrande kulle - hur kul som helst! Som en enda lång karusell, fast med vatten! Blött och skoj.

 

Vi begav oss sedan mot Matamata och var framme vid kl. 4, och där fick vi reda på att de hade en guidad tur till Hobbiton (Fylke, där Sagan om Ringen-filmerna spelades in) kl. kvart över fyra. Jamenvisst! Pröjsa biljetten, och hopp på bussen.
Helt otroligt gulligt och vackert. 
Om Fylke fanns i verkligheten hade världen varit en mycket bättre plats.

 

Idag spenderades dagen på Hot Water Beach! Där gräver man sig ett eget hål på sandstranden och de varma källorna under sanden gör att det blir som små varma hottubs på stranden. Supermysigt. i samband med att man gräver sin egen grop fick jag också tillfälle att rasta min stereoptypiska pojkvän. Han la ner mycket tid och energi och grävde ett supergenomtänkt hål med starka sandväggar, medan jag låg och slappade i vattnet. Det fantastiska är att detta fenomen kunde ses över hela Hot Water Beach - män som ville gräva fina, stora, hållbara hål att glänsa med, och kvinnor som låg och slappade i hålet deras män byggde i stor extas. Helt andfådda blir de efteråt, men supernöjda. precis som hundar. <3

Jag är en lyckligt lottad kvinna som får uppleva allt detta, med mannen jag älskar mest.

 

Vicki och Paul, som vi bodde och jobbade hos en natt. Spana in 70-tals desserten! 

 

Det är mycket som inte blir som man planerat här i Nya Zeeland. Men det är väl kanske en del av charmen med att "backpacka" (fråga inte mig, jag har ingen aning om vad charmen med att backpacka är) 

 

Innan vi tog färjan till Wellington spelade vi minigolf. Med ett snitt på ungefär fem slag per bana vann jag inte.

Men mysigt hade vi det!

 

Idag skulle vi ha vandrat på Mount Doom, vilket för er som inte kollat på Sagan om Ringen, är en stor himla vulkan! I filmerna var lavan dataanimerad, men irl var den jäkligt äkta. För några veckor sen hade den ett massivt utbrott (samtidigt då våra tyska vänner var där och vandrade, haha), och den är nu "farligare än någonsin" enligt experterna på radion. Så vi fick nöja oss med en tre timmars vandring med utsikt över Mount Doom istället. Inte lika ballt.

 

Idag har vi rullat bilen till Hawke's Bay! 
I våras tog jag kontakt med ett äldre par som hade en bondgård i Martinborough, och frågade om jag och Mikael fick jobba hos dem. De svarade ja, och planen var att vi skulle bo hos dem och jobba. Men de sålde deras bondgård pågrundav dålig hälsa och vi fick jobba hos deras bästa vänner, och grannar, CJ och Jared istället. 
Nu bor dem i Hawkes Bay! De tyckte att jag och Mikael verkade så trevliga på mail att vi blev inbjudna att hälsa på i deras nya hus istället. Hur mysigt!?
Så imorgon beger vi oss till dem, där vi ska hjälpa dem att tapetsera/måla deras nya hus. I utbyte mot detta får vi mat. En bra deal om ni frågar mig.

 

 

Ojoj vad tiden går fort när man har roligt.

Bara två veckor kvar tills vi är hemma i Sverige igen. Kan ju medge att det känns ganska skumt för min del då jag inte varit hemma på elva veckor, och helt plötsligt kommer jag vara hemma inom två. Mikael är inne i mitten av sina resor, men för mig känns det som slutet. Men det känns skönt också. Alla äventyr har ju sina slut någongång.

 

Okej, så vad har hänt sen senast? Ganska mycket skoj faktiskt. Tro det eller ej, men med en husbil kan man bocka av många kul grejer på en kort tid.

 

I torsdags begav vi oss upp på en glaciär. Coolhetsvarning? Ohja. (obs. ordvalet "coolhet" som i både temperatur samt ett begrepp för att vara tuff).
För ja, en glaciär är ju i grund och botten en stor jävla isbit, vilket innebär att det är pretty cold när man väl kommer upp på den. Men ballt (coolt) var det! Vi gick runt där med våra stavar och isdubbsskor och hörde hur isbitar bröts sönder under oss. Läskigt - och hur häftigt som helst!!

 

Efter det tog vi Britzan till Punakaiki och skulle titta på de grymma Pancake Rocks. Planen var att vi skulle fortsätta ännu mer norrut den dagen, men Mikael visade brist på körförmåga. Han körde höger i rondellen istället för vänster = LIVSFARLIGT! Så vi stannade i Punakaiki för kvällen.

 

Dagen efter detta, när Mikael fått vila upp sig (för jag tänker inte köra...) och kände sig redo för de exotiska vägarna igen (inte alls exotiska egentligen, han kör asbra) så begav vi oss mot Abel Tasman. Där gjorde vi en 4 h trekking längs med strandkanten i äkta playaväder. Väldigt vackert och skönt!

Nepal är dock fortfarande i världsklass när det gäller trekking.

 

Ganska kul att vi körde från en glaciär, till milslånga sandstränder på två dagar. Jag gillar hur Nya Zeeland skiftar.

 

Dagens plan var att vi skulle till Kaikoura och åka på valsafari. En bristande budget krossade denna planen. 
Så vi frågade snällt på turistbyrån om hon kunde rekommendera några andra tidsförstroelöser i Kaikoura innan vi skulle bege oss norrut igen. Hon tipsade om en promenad längs med kusten som skulle ta ungefär 3 timmar, med lite att se på längs med vägen. Kanon, tänkte vi. perfekt spontan stadspromenad innan lunch. 
Eller inte. 
Hatet mot damen vid turistbyrån (blev alltmer tiden gick "kärringen på turistbyrån") ökade i takt med att promenaden eskalerade till en jävla trekk. Upp och ner för kullar, i terräng, genom kohagar, över stränder osv osv.  4 timmar senare var vi tillbaka vid vår bil. Vill inte gå mer nu på ett bra tag.

 

kvällen spenderas i Picton, för imorgon ska vi ta en färja till Wellington (dvs nordön). jag har köpt sjösjuketabletter. Vi åt fish n' chips nere i hamnen för att fira att vi är bäst.

 

it's tricky



Glaciär!!

 

 

 

 

 

 

 

 

En guidad glaciärvandring på Fox Glacier var alltså dagens plan. Men den fallerade i takt med allt regn som öste ner. Tydligen ställer de väldigt sällan in vandringarna, även om det regnar. Men igår och idag har det regnat såpass mycket att glaciären började falla sönder i form av stora isstenar, vilket i sin tur innebär en relativt stor risk att DÖ om man trotsar vädret och tar sig ut på isen ändå. Så de ställde in turen.
Vi bokade istället in oss på en tur imorgon. Hoppas verkligen vi kan gå då! Vore så himla häftigt.

 

Ikväll ska jag och Mikael äta på Fox Glacier-village dyraste restaurang. För idag har vi hållt ihop i 16 månader. Rätt ballt, så det måste firas.

 

 

Under gårdagen tog vi oss tillbaka från Milford Sound till Queenstown för ytterligare lite hederligt pensionärsresande - en gondol upp till toppen av ett berg. 
Rätt okej utsikt därifrån. Utsikten blev inte heller sämre av att vi avnjöt en varsin öl samtidigt som ångbåtar passerade på sjön nedanför, och helikoptrar susade förbi fönstret i luften utanför. 

 

Från Queenstown tog vi oss till ett ställe som hette Lake Hawea. I denna delen av Nya Zeeland är det väldigt poppis med skidåkning, och därför är nästan alla städer vi åker förbi skidorter - så sjukt mysiga!! Husen, restauranger, cafeer, shops är alla byggda i trä eller av stora stenar med stora skorstenar och uteserveringar. jag smälte!
Strax utanför hittade vi en strand där vi bosatte oss för natten. 

 

Idag har vi kommit till Fox Glacier, och inatt bor vi på camping. Våran lilla amatör husbil (skåpbil) klarar inte mer än en natt ute i vischan innan batterier, vattentank och avfallstank behöver omhändertas. Den kräver mycket uppmärksamhet, men söt är hon, Britzan. 

Just nu öser regnet ner och vi sitter och myser inne i bilen. Känns ibland som att jag och Mikael missar själva charmen i det primitiva med att bo i husbil. Hör bara kvällens meny som serveras i en Britz-campervan på en camping;
ikväll ska vi äta fläskkarré, med potatis och ört-vitvinssås. Detta serveras självklart med ett glas vin.
Äkta camparmat, eller?

Nu har jag hoppat Canyon Swing och därned testat vart mina gränser går. Jag kan direkt säga att min gräns går inte vid att falla 110 m ner från ett stup, utan jag kan helt klart pushas längre! det enda som sätter stopp för min galenskap är min budget...

 

igår var det första advent. det firade vi inte. Så nu längat rvi ännu mer till Sverige och julfirandet. 

 

Igår var vi vid Milford Sound!! Hur vackert som helst. kan förstå att det blivit utnämnt till en av de vackraste resmålen på planeten Tellus. och stället upptäcktes inte av utomjordingar (dvs icke maoris) förrän 1850-talet! hur ballt.

 

Idag ska vi bege oss till Queenstown (igen) för att åka en gondol (pensionärsvarning, I know, spare me the words). För att icke nämna att vi ska besöka en gammal kinesisk bosättning.

 

Nu äre äkta värmländskt whitetrash som är ute och drar på de Nya Zeeländska-vägarna.

 

Vi har alltså hämtat upp vår husbil. En glad överraskning var att vi helt slumpmässigt blivit gratis uppgraderade till en finare husbil än vad vi bokat (yessss!). detta innebär att vi har en nyare bil med microvågsugn. Den är dessutom automatväxlad! 
Mikael kör jättebra!! Så himla stolt flickvän. Jag själv läser kartan. Mindre stolt över mina prestationer. 

 

Igår sov vi ute i vildmarken. Vi var asrädda. jag darrade av skräck hela natten, och trodde antingen att en galning skulle slå sönder vår bil samt oss, alternativt att en polis skulle knacka på och be oss flytta på oss. inget av detta hände, men jag somna ändå inte förrens vid 04.00 då solen började gå upp. 
Idag körde vi från Dunedin till Kingston. Här har vi tagit in på en camping, vilket känns som ren lyx. underbart!
Imorgon beger vi oss till Queenstown. När det gäller besöket i Queenstown tror jag att jag tagit ett förhastat beslut. Jag och Mikael har nämligen bokat Shotover Canyon Swing imorgon. 
Det kan bli helt fucking amazing. 
Eller så blir det bara asläskigt.

 

fett nervös. eeh. ska alltså hoppa ner, och falla 106 m. "playing with gravity" säger de. "playing with insanity" säger jag.

 

 

 

Svenska middagen blev lyckad! 
Med en powerpointpresentation spom visar kobbar och skär, samt kungafamiljen när ABBA går på repeat i bakgrunden kan inte bli annat än succé. eller?

 

jag körde iallafall på en toast skagen till förrätt, som sedan följdes av ugnsstekta revben med potatispudding. Efterrätten bestod av vit chokladmousse med hallonsås. 

 

Igår fick vi vara lediga eftersom CJ och jared tyckte att vi och de tyska kisarna hade jobbat på så bra. skönt att vara ledig. men mindre skönt att vara ledig när man bor utanför Martinborough. Här finns endast vin att förskingra timmarna med.

Så det var exakt vad vi gjorde.

Vi gick till TK-vingården och beställde ett varsitt glas Chardonnay (Chardonngay?) med en ostbricka och satte oss på träverandan utanför. livet kan nog inte bli skönare än så.

 

Nu har vi packat, städat och sagt hejdå. Nu beger vi oss till Christchurch för att hämta upp vår husbil (obs. ombyggd skåpbil). Kan bli spännande.

 

nu har jag tvättat bilar och fönster tre dagar i rad. misslyckades med att tvätta bilarna (fråga mig inte hur), så fick övergå till fönster istället. 

 

Igår var vi på bio i Martinborough. det var fantastiskt! salen hade 48 platser, och man kunde köpa vinegum i en liten pappbox att ta med in. man kunde också köpa öl eller vin in till filmen. bra initiativ! jag tror nämligen att landets inställning till alkohol beror på hurvida man reglerar det eller inte. 

Vi såg iallafall 007 - Skyfall. den var svinbra.

 

Idag ska jag laga trerätters middag till amerikanerna och tyskarna. det blir nervöst. men kul!

 

 

Igårkväll anlände två tyska bröder hit till CJ och Jareds gård. Mikael hade hoppats på att de skulle heta roliga tyska namn, men jag tror deras namn är relativt normala. Tror de heter Elias och Max.

 

idag påbörjade vi ett helvetes-arbete. Bokstavligen. Iallafall för min del, för det är ett oändligt jobb. Vi ska slå ner gräs och göra en väg från gården ner till floden. Och ja, jag menar bokstavligen slå. Vi använder redskap och slår ner gräset. vi slår också ner grenar från träden. En trimmer används också. Detta jobb kommer ta 5 veckor, vilket är rätt trist då jag gillar att avsluta jobb. Helst inom några timmars tid. 
Även om det är sjukt opolitiskt korrekt så skulle jag påstå att dagens arbete var ett karlajobb. De får slita, använda maskiner, ha sönder stora saker som träd, trimmern låter ashögt. Ja. Jag kan kort sagt säga att jag var ganska uttråkad av dagens jobb. Typ slå på gräs. Längtade efter att få städa en ugn, damma av en yta eller dammsuga. Ett jobb som faktiskt tar slut någon gång,. och man behöver inte ta i tills man spricker. kalla mig tråkig tant om ni vill, men det är så jag känner.
Rensa ogräs, rensa dammen, sortera skräp osv är roliga jobb. brutala jobb som att slå/gräva upp en väg är inte kul.

 

har nu ett x-antal rivmärken på hela kroppen. 

 

Eftermiddagen föll dock mig mer i smaken - vinprovningar! (obs. plural)

Nya Zeeland är känt för sina vindistrikt, som ni säkert redan vet. Martinborough är en av de mer kända vinregionerna. Kanonkul!
Här finns världens bästa Pinot Noir (enligt en amerikansk undersökning 2011 och 2012) och en massa andra smaskiga viner.

Vi blev avsläppta av CJ på en vingård som heter Alana Estate, och eftersom att alla vingårdar ligger inom gångavstånd gick vi till en annan vingård som heter Te Kairanga. Där blev Mikael så exalterad av vinet att han kirrade en flarra Sauvignon Blanc för 13 dollar.

 

Efter middagen sprang vi ner till fälten och vallade får. En av fåren, Charlie kallar vi honom, är hur kelig som helst och istället för att springa in i hagen sprang han mot mig reda att gosa. Hur go?? 
Men ännu goare var våra kelgrisar, kunikuni-pigs, som kom och ville leka med oss samtidigt som vi vallade får. Men de är ju så långsamma. Och typ blinda. En av dom gick in i ett träd. superlångsamt. hur kul som helst

 

Imorgon hoppas jag att jag får göra annat arbete än att slå ner gräs. jag tror dock Mikael och de två tyska bröderna är nöjda med det arbetet. kul att vara manlig och stark i en tid där män inte behöver vara manliga och starka.

 

 

Ohej å hå! 
Nu har vi jobbat i tre dagar och det känns i kroppen! Det är hårt arbete - I like it! CJ vet vad han vill ha gjort, och han är inte blyg för att ge oss utmaningar. 

Igår grävde vi upp träd, rensade tistlar på olivmarken, staplade ved (i tre timmar!!) samt rensade bort en massa ogräs i rabatterna. I got in the zone of weeding, så jag bara klev rakt in i alla buskarna, beredd att döda allt i min väg, när busken tyvärr blev den som utövade ett mordförsök på mig. Ett stor rivsår över hela fejjan blev resultatet,  och i chock skrek jag på Mikael. Han blev mest skraj av allt blod som sprutade och bad mig gå in och tvätta mig  samtidigt som han backade bakåt. Jag utbrast då i att han var en dålig pojkvän som tänkte låta kvinnan i hans liv förblöda (okej ja, jag överdrev lite, men a woman's gotta do what a woman's gotta do). Han följde då med mig in och baddade mitt sår som om jag vore en bebis. Det kändes bra. 

Idag tog vi oss an att rensa ur deras damm. Eller ja, "damm". Visste typ inte ens att de hade en damm, då den är helt vild! Seriöst, helt vild. Så det var bara att sätta sig ner i dammen och börja rycka ur växterna. Efter 3 timmar hade vi gjort hälften. Vi insåg också efter 3 timmar att det fanns guldfiskar i dammen. 

 

I ett försök att duscha av oss all fiskbajs och ett otal andra snuskigheter avrundade vi dagen med en cykeltur till Martinborough. Sjukt harmoniskt. Vägen in till stan omringas av vingårdar, bondgårdar och är himla romantisk. 
Vi hade hjälm på oss.
Tydligen är det lag på det i Nya Zeeland.

 

 

 

GUD va skönt med civiliserade människor igen.

Jag är helt förundrad över hur smidigt allting fungerar. Gatuskyltar! Bussar som går rätt rutt! Riktiga vägar! Fasta priser!

Fantastiskt

 

Dagen efter jag landat i Kiwiland mötte jag upp Mikael. Underbart!! Lycklig tjej!! Kändes konstigt de första två timmarna men nu slår mitt hjärta några extra slag varje gång jag tittar på honom.

 

Idag anlände vi till en liten gård i Martinborough i Nya Zeeland. Här ska vi volontärarbeta i 10 dagar hos två amerikaner, CJ och Jared. De bor superfint, de är supertrevliga (!!) och vi har det superbra!

Vi ska jobba 5 timmar per dag, och för det får vi gränslöst med mat. Seriöst - gränslöst.
Det dagliga jobbet är fysiskt (passar ju mig som suttit på en matta och målat prinsessor/hästar i två månader...), och imorgon ska vi rensa ogräs och bära ved

 

De har förövrigt får, kor och grisar. Grisarna är det roligaste jag sett! De är skitstora och en särskildNya Zeelandsgris. De är också väldigt sociala och älskar att bli klappade. De dreglar samt låter jättehögt. Jag skrattade ashögt.

 

Detta är deras hemsida! De gör olivolja, woopwoop! http://moonovermartinborough.com/

 

 

 

ps. jag kunde inte vara lyckligare än när jag får vara på en bondgård i Nya Zeeland med mannen jag älskar mest

 

 

 

 

Väl framme vid hotellet tog jag mig an uppgiften att boka en taxi inför imorgon bitti till flygplatsen. Så ställde mig i kö till bokningsdisken, då jag hörde svenska bakom mig. Jag blev helt till mig, då jag endast hört svennar här i Nepal en gång innan, och vände mig om och log superfånigt, knäpptyst och följde dom med blicken hela deras väg genom lobbyn, och de log blygt tillbaka. Sedan blev det min tur i att boka taxi, och i ren sinnesförvirring skriker jag "HEJ!!" till damen bakom disken, hon svarade "Namaste"

 

Ikväll ska jag äta pizza tror jag. De sägs ha bra pizza i Thamel. 
Nu har jag klarat av den mest utmanande perioden i mitt liv - två månader själv i Nepal. Känner mig ganska splittrad. Vill inte lämna min familj här, men vet att det är dags. Det känns som om mitt hjärta har växt här i Nepal; det känns mycket tyngre än innan, men känns också större.

Imorgon börjar min resa till Nya Zeeland...! Vilket innebär att jag strax får träffa mitt hjärta igen! Underbart.

 

 

Lila hade vaeldigt ont i oegat igaarmorse. Hon har innan faatt oegondroppar av laekaren, men denna gangen hjaelpte det inte. Saa jag tvingade paa henne skorna, och ivaeg till sjukhuset dirr. Blev fett orolig daa hon sa att hon inte kunde se typ.

 

Inte konstigt att hon hade ont. Undersoekningen paa sjukhuset visade att Lilas oega har boerjat utveckla ett lager skinn foer att skydda oegat mot all foerorening i Kathmandu. 
Detta aer tydligen vaeldigt vanligt i Nepal.

 

Hon fick ny medicin, som jag hoppas hjaelper, samt raad om att anvaenda solglasoegon.

 

 

 

Iallafall!
Lila beraettade en rolig story igaar fran hennes tonaar.

Det fanns tydligen en skum kille paa hennes skola som tafsade paa alla tjejer hela tiden. Normalt foer en tonaarskille, visst, men i Nepal aer detta sjukt o-okej. Lila hade 2 h promenad i bergen och genom djungeln till hennes High School, och ibland stod han i djungeln och hoppade fram och kramade henne och andra tjejer naer de helt oskyldigt gick daer. (icke vaaldsamt utan paa skoj boer haer naemnas) 
Lila sa flera gaanger till honom att sluta, att hon inte gillade naer han tafsade paa henne (obviosuly), men han slutade inte. 
Saa en dag naer han skulle paaboerja sitt ofredande, tog Lila upp en stor sten och slog honom i bakhuvudet saa att det boerjade bloeda. 
Han tafsade aldrig paa Lila igen.

 

Idag ska jag tvaetta, duscha och packa. Enda problemet aer att det just nu inte finns ngt vatten. Hoppas det kommer snart, foer jag har inte duschat pa fyra dagar.

 

 

Nu kokar Gynnemo-blodet ska ni veta.
Anledningen till denna temperaturstigning aer aaterigen religion.

 

Paa onsdag aer det dags foer det naest stoersta festivalen foer hinduerna i Nepal - Tihar festival. Om ni vill veta mer noggrant vad det aer kan ni vael googla. 

Infoer festivalen maaste man som hindu koepa olika saker att be med, olika saker infoer varje festival. Detta skapar en otrolig press paa den med tunn plaanbok. (laes: Lila)

Idag begav vi oss till Kathmandu foer att koepa dessa saker. Vi koepte t.e.x a bag of dirt, (bokstavligen, det var en plastpaase med jord), en stor frukt samt ett speciellt faergat ris. Och detta aer i minsta laget. De flesta koeper saker foer flera tusen rupies. Foer varje sak vi koepte, foer varje hindu jag passeade som koept ngt faanigt, blev jag argare och argare.

Varfoer goer de detta? Visst foer att det aer religion, och deras kultur, men detta aer ett tydligt exempel paa naer socialla normer passerar graensen foer vad jag anser rimligt.

And I'll tell you why.

Lila told me she doesn't like the festivals.

Varfoer? JO foer de kostar pengar. pengar aer en bristvara. Det finns inga pengar.
Kan ni foerstaa att de har 11 festivaler om aaret? 
Jag fraagade henne vad som skulle haenda om hon inte koepte dessa grejer att be med, och hennes svar gav mig kalla kaarar ang maensligheten.
"If i don't buy people will ask me why I don't like to pray for the god, they say 'You are a christian! Right?? you are not a good hindu! why you are not praying??' " Detta paahopp om att vara kristen naar ytterligare ett klimax naer de sedan kommenterar Lilas brist paa smycken eller fina klaeder "You're not wearing any jewellery, you look like a christian!"

Lila har saalt sina smycken foer att ha raad med mat.

 

Livet aer saa svaart haer i Nepal. Kastsystemet foerstoer foer en massa maenniskor, paa maanga olika plan. 
Lila aer orolig foer att hon aldrig kommer hitta en pojkvaen/make foer att hon aer foer gammal. Hon aer 28.
Polygami aer tillaatet i Nepal.

Kvinnor som blir aenkor kan foerbereda sig paa ett laangt liv ensamma, foer det finns ingen man som vill ha "foerbrukat" gods.

Du aer som fader till en dotter tvungen att ge dyrbara gaavor till hennes makes familj naer de gifter sig. Vilket oundvikligen goer att fattiga kvinnor foerblir fattiga, och ensamna.

I could go on and on.

 

Det som kaenns mest jobbit aer att Lila aer saa medveten om bristerna i denna kultur, foer att citera "I don't like my culture, sister. I want your culture."

 

anywhozzle...

Igaar kom det 2 britter paa besoek, ett aeldre par. de var supertrevliga! De hade med sig saapbubblor som ungarna aelskade! Vi begav oss ocksa till skolplanen, och spelade fotboll och kastade frisbee. 
Fotboll paa 1.500 m altitude aer inge att rekomendera. fyfan vad tungt. men kul var det!

 

 

 

 

Nu kokar Gynnemo-blodet ska ni veta.
Anledningen till denna temperaturstigning aer aaterigen religion.

 

Paa onsdag aer det dags foer det naest stoersta festivalen foer hinduerna i Nepal - Tihar festival. Om ni vill veta mer noggrant vad det aer kan ni vael googla. 

Infoer festivalen maaste man som hindu koepa olika saker att be med, olika saker infoer varje festival. Detta skapar en otrolig press paa den med tunn plaanbok. (laes: Lila)

Idag begav vi oss till Kathmandu foer att koepa dessa saker. Vi koepte t.e.x a bag of dirt, (bokstavligen, det var en plastpaase med jord), en stor frukt samt ett speciellt faergat ris. Och detta aer i minsta laget. De flesta koeper saker foer flera tusen rupies. Foer varje sak vi koepte, foer varje hindu jag passeade som koept ngt faanigt, blev jag argare och argare.

Varfoer goer de detta? Visst foer att det aer religion, och deras kultur, men detta aer ett tydligt exempel paa naer socialla normer passerar graensen foer vad jag anser rimligt.

And I'll tell you why.

Lila told me she doesn't like the festivals.

Varfoer? JO foer de kostar pengar. pengar aer en bristvara. Det finns inga pengar.
Kan ni foerstaa att de har 11 festivaler om aaret? 
Jag fraagade henne vad som skulle haenda om hon inte koepte dessa grejer att be med, och hennes svar gav mig kalla kaarar ang maensligheten.
"If i don't buy people will ask me why I don't like to pray for the god, they say 'You are a christian! Right?? you are not a good hindu! why you are not praying??' " Detta paahopp om att vara kristen naar ytterligare ett klimax naer de sedan kommenterar Lilas brist paa smycken eller fina klaeder "You're not wearing any jewellery, you look like a christian!"

Lila har saalt sina smycken foer att ha raad med mat.

 

Livet aer saa svaart haer i Nepal. Kastsystemet foerstoer foer en massa maenniskor, paa maanga olika plan. 
Lila aer orolig foer att hon aldrig kommer hitta en pojkvaen/make foer att hon aer foer gammal. Hon aer 28.
Polygami aer tillaatet i Nepal.

Kvinnor som blir aenkor kan foerbereda sig paa ett laangt liv ensamma, foer det finns ingen man som vill ha "foerbrukat" gods.

Du aer som fader till en dotter tvungen att ge dyrbara gaavor till hennes makes familj naer de gifter sig. Vilket oundvikligen goer att fattiga kvinnor foerblir fattiga, och ensamna.

I could go on and on.

 

Det som kaenns mest jobbit aer att Lila aer saa medveten om bristerna i denna kultur, foer att citera "I don't like my culture, sister. I want your culture."

 

anywhozzle...

Igaar kom det 2 britter paa besoek, ett aeldre par. de var supertrevliga! De hade med sig saapbubblor som ungarna aelskade! Vi begav oss ocksa till skolplanen, och spelade fotboll och kastade frisbee. 
Fotboll paa 1.500 m altitude aer inge att rekomendera. fyfan vad tungt. men kul var det!

 

 

 

 

Boerjar bli lite vedskeplig haer borta i Nepal.

Nog foer att jag var det innan ocksaa, daa alla mina vaenner vet att jag har svaghet foer spoeken. 

 

I Nepal tror naemligen alla paa spoeken. Alla har traeffat ett spoeke. De vanligaste spoekena aer kvinnliga spoeken som doedar maen i jakt paa nya manliga vaenner.

Dessa kvinnoandar kommer pa natten och lever oftast i bergen naera djungeln. 

Pga dessa andar saa finns det inga taxichauffoerer, busschauffoerer ellet tuctucdrivers efter kl. 00.00, da de aer raedda att dessa spoeken ska ta deras liv genom att orsaka en trafikolycka
Genom att dekorera bilen med kvinnosaker saasom en kam, smycken, laeppstift blir anden raedd och laater folket vara. Detta foer att kvinnoandar aer raedda foer levande kvinnor, och ett kvinnosmycke goer att de tror att det finns en kvinna i naerheten.

 

Jag vet inte vad jag ska tro., haha helt sinnes. Men Lila haevdar att hennes systers man, hennes pappa, hennes kusin och maanga chauffoerer sett dessa spoeken. Sedan kom Oman in i samtalet och beraettade hur han ocksaa sett ett spoeke, samt pratat med sin doeda mormor en gaang. 

 

Ingen, INGEN, nepales beger sig begravningsplatser naer det aer moerkt. De aer foer raedda.
Anledningen till att jag faktiskt boerjar tro paa detta aer foer att det haender skumma saker haer i Nepal. T.ex. naer Lila droemmer ngnting saa haender det paa riktigt. Alltsa helt serioest. Naer jag kom hit beraettade hon foer mig hur hon droemt att hennes kusin doett, och naagra dagar efter avled han i en okaend sjukdom. 
Det har haent mer aen en gaang att hon berettat sina droemmar, och dagen efter haender ngt liknande. Sjukt skumt! Det jobbigaste aer naer hon saeger "Tonight I dreamt a bad dream....I won't tell you...." 

 

Iaf, jag beraettade foer Lila om spoeket jag trott jag sett paa Drott Hotell, och hon blev helt till sig "I will buy you combs, and bracelets for your father to put in the room!!! You HAVE to put them there!"

 

Visst att endel svenskar aer raeda foer spoeken, men inte paa detta saettet saa att vi faktiskt fruktar foer vara liv... Kulturskillnader, ofc.

 

Vet som sagt inte vad jag ska tro.

tjus!

Dagens rubrik aer en kommentar av Lila daa vi pratade om hur priset paa mat stiger konstant. 

Gaardagens utflykt bestod av en liten tripp till Kathmandus Zoo, som ligger paa gangavstaand fraan Lagankhel. Saa dit begav jag mig.

Det var nog det sorgligaste jag sett paa laenge. Nog foer att jag fick se krokodiler, tigrar och leoparder, men jag stannade ingen laengre stund foer att laesa, som Lila hade gett mig tips om.

Inga vaexter inanfoer staalburarna, skitigt dricksvatten och helt apatiska djur. Nej, tacka vet jag Sverige daer vi har lite krav paa djurskoetsel.
Koepte istaellet en munk (donut that is, inte en buddistman) och bjussade Lila och Oman. 

 

Blev foeroevrigt vaeckt av en relgoes praying man haeromnatten. I gula klaeder, likt en aekta hindu, gick han runt i Sunakothi och vraalade samt blaaste i sitt horn. Trodde foerst det var en elefant utanfoer mitt foenster. Tydligen skramde han bort alla spoeken med hjaelp av sitt horn (?), saa jag kan vael inget annat aen vara tacksam foer hans uppoffring av tid.

Tack, crazy man, tack.

 

Idag pratade jag och Lila om volontaer-certifikat. Hon ville trycka upp ett aat mig haeromdagen, men fick inte trycka upp endast ett. Hon var ist tvungen att bestaella minst 15 certifikat, vilket skulle kosta 10 000 NRS. Hon har inte pengar att betala detta. och om hon skulle ha pengar saa hoppas jag verkligen att hon laegger det paa viktigare saker, saasom gasol, mat, betala hyra, klaeder, skolmaterial osv.

Hoppas verkligen inte hon kaenner en press fraan volontaerer att skaffa certifikat aat dem, utan att hon anvaender pengarna till annat. Certifikat aer viktigt, foer det ser proffessionellt ut, och det vet Lila, Men... Detta aer ju i grund och botten en vaelgorenhetsorganisation, som kaempar foer att ge ett bra liv aat dessa tursamma ungar. Det raceker foer tillfaellet att ha henne som referens i sitt CV, tycker jag.  Hoppas framtida arbetsgivare kan foerstaa det.

 

Jag har konstant ett dilemma inom mig. Jag har varit haer i 8 veckor snart. Jag har slutat se hur fattigt det aer haer, vilket som jag naemnt tidigare, skraemmer mig. 
Det kommer bara leda till att jag hemma i Sverige (eller Nya Zeeland) blir drabbad av insikten att dessa maenniskor jag delat maaltider med, skrattat med, hjaelpt, levt med, i sjaelva verket lever ett haart liv. Elektriciteten blir saemre foer varje dag, mindre vatten foer varje dag, kallare och kallare foer varje dag - det kaenns i mitt hjaerta som att jag laemnar dom i ett hopploest laege. Medans jag lever ett finfint liv i Europa.
och det som skraemmer mig mest aer raedslan foer att jag kommer laegga allt ansvar foer deras vaelmaande paa mina axlar, vilket sjaelvklart aer omoejligt. Och insikten i att det aer omoejligt kommer skaera ett djupt saar i mitt hjaerta.

 

 

 

 

 

En fantastisk kulturchock greppade tag om mig igaar och jag kunde inte sluta le, vilket antagligen fick mig att framstaa som en kulturchock foer alla nepaleser naervarande.

Vi tog tuktuk hem fraan Lagankhel, och tuktuks aer ganska traanga, vilket goer att man inte direkt observerar vilka maenniskor det som kliver paa eller vad som haender omkring en. Folk kommer med alla moejliga slags grejer i paasar. 

 I tuktuks sitter man i tva rader mittemot varandra, daa jag hoerde ett annorlunda ljud fraan kvinnan framfoer mig. Naer jag tittade upp saag jag att kvinnan hoell en paase i knaet med en tupp i. Tupphuvudet stack upp ur paasen. Saa sjukt uppenbart att hon skulle kaeka tuppen naer hon kom hem. Trots detta satt kvinnan och pysslade om tuppen, klappade den, stroek den oever kammen osv tills tuppen faktiskt somnade i hennes knae. Naer det sedan var dags foer henne att kliva av tryckte hon ner tuppen i paasen igen och klev av. 
Allt detta gjorde mig saa sjukt lycklig. Jag vet inte varfoer! Kanske foer att det verkar som att de har sundare syn paa djur och vad vi maenniskor anvaender dom till. Denna tupp har antagligen levt lycklig, och kommer vara lycklig, aenda tills det aer dags foer den att aetas.

Detta aer inte foersta gaangen jag sett folk baera levande djur i paasar i Nepal, men detta var foersta gaangen jag insaag vilken stor skillnad det aer paa Nepal och Sverige. Skillnader jag maerkt, men kanske inte lagt saa stor vikt vid innan. Foerstaar nu att denna resa har nog hoegst sannolikt redan foeraendrat mig som maenniska.

Och allt pga en himla tupp 

 

Annars aer jag ganska maett paa Nepal. 
Saknar nagon att prata med. Inte pratat med nagon paa 6 veckor, daa kommunikationen haer paa barnhemmet sker paa en ganska basic nivaa. Samt aer det vaeldigt mycket nepalesiska, vilket aer ett spraak jag icke behaerskar. Hela min familj paa barnhemmet aer supergulliga, inget ont mot dem! Men jag kan inte hjaelpa att jag saknar den vaesterlaendska kulturen, som den helsvenne jag aer. Ska bli skoent att komma till Nya Zeeland och moeta upp Mikael.
Kanske en insikt under denna resan aer att jag gillar nya kulturer, men i hjaerta och sjael aer jag en svennebanan som bara laengtar efter kanelbullar, potatis och brunsaas, kaffe och fredagsmys. 

Naer man reser blir man sjukt patriotisk, naestan lite pinsamt, speciellt daa det i Sverige anses fult att vara en patriot.

 

Idag var vi till tandlaekaren med Lila och lagade hennes 12 taender! Hon blev superglad efteraat och ser fram emot att kunna aeta soetsaker igen.