Annikas Matexpedition

Ojoj vad tiden går fort när man har roligt.

Bara två veckor kvar tills vi är hemma i Sverige igen. Kan ju medge att det känns ganska skumt för min del då jag inte varit hemma på elva veckor, och helt plötsligt kommer jag vara hemma inom två. Mikael är inne i mitten av sina resor, men för mig känns det som slutet. Men det känns skönt också. Alla äventyr har ju sina slut någongång.

 

Okej, så vad har hänt sen senast? Ganska mycket skoj faktiskt. Tro det eller ej, men med en husbil kan man bocka av många kul grejer på en kort tid.

 

I torsdags begav vi oss upp på en glaciär. Coolhetsvarning? Ohja. (obs. ordvalet "coolhet" som i både temperatur samt ett begrepp för att vara tuff).
För ja, en glaciär är ju i grund och botten en stor jävla isbit, vilket innebär att det är pretty cold när man väl kommer upp på den. Men ballt (coolt) var det! Vi gick runt där med våra stavar och isdubbsskor och hörde hur isbitar bröts sönder under oss. Läskigt - och hur häftigt som helst!!

 

Efter det tog vi Britzan till Punakaiki och skulle titta på de grymma Pancake Rocks. Planen var att vi skulle fortsätta ännu mer norrut den dagen, men Mikael visade brist på körförmåga. Han körde höger i rondellen istället för vänster = LIVSFARLIGT! Så vi stannade i Punakaiki för kvällen.

 

Dagen efter detta, när Mikael fått vila upp sig (för jag tänker inte köra...) och kände sig redo för de exotiska vägarna igen (inte alls exotiska egentligen, han kör asbra) så begav vi oss mot Abel Tasman. Där gjorde vi en 4 h trekking längs med strandkanten i äkta playaväder. Väldigt vackert och skönt!

Nepal är dock fortfarande i världsklass när det gäller trekking.

 

Ganska kul att vi körde från en glaciär, till milslånga sandstränder på två dagar. Jag gillar hur Nya Zeeland skiftar.

 

Dagens plan var att vi skulle till Kaikoura och åka på valsafari. En bristande budget krossade denna planen. 
Så vi frågade snällt på turistbyrån om hon kunde rekommendera några andra tidsförstroelöser i Kaikoura innan vi skulle bege oss norrut igen. Hon tipsade om en promenad längs med kusten som skulle ta ungefär 3 timmar, med lite att se på längs med vägen. Kanon, tänkte vi. perfekt spontan stadspromenad innan lunch. 
Eller inte. 
Hatet mot damen vid turistbyrån (blev alltmer tiden gick "kärringen på turistbyrån") ökade i takt med att promenaden eskalerade till en jävla trekk. Upp och ner för kullar, i terräng, genom kohagar, över stränder osv osv.  4 timmar senare var vi tillbaka vid vår bil. Vill inte gå mer nu på ett bra tag.

 

kvällen spenderas i Picton, för imorgon ska vi ta en färja till Wellington (dvs nordön). jag har köpt sjösjuketabletter. Vi åt fish n' chips nere i hamnen för att fira att vi är bäst.

 

it's tricky



Glaciär!!