Annikas Matexpedition

Ohej å hå! 
Nu har vi jobbat i tre dagar och det känns i kroppen! Det är hårt arbete - I like it! CJ vet vad han vill ha gjort, och han är inte blyg för att ge oss utmaningar. 

Igår grävde vi upp träd, rensade tistlar på olivmarken, staplade ved (i tre timmar!!) samt rensade bort en massa ogräs i rabatterna. I got in the zone of weeding, så jag bara klev rakt in i alla buskarna, beredd att döda allt i min väg, när busken tyvärr blev den som utövade ett mordförsök på mig. Ett stor rivsår över hela fejjan blev resultatet,  och i chock skrek jag på Mikael. Han blev mest skraj av allt blod som sprutade och bad mig gå in och tvätta mig  samtidigt som han backade bakåt. Jag utbrast då i att han var en dålig pojkvän som tänkte låta kvinnan i hans liv förblöda (okej ja, jag överdrev lite, men a woman's gotta do what a woman's gotta do). Han följde då med mig in och baddade mitt sår som om jag vore en bebis. Det kändes bra. 

Idag tog vi oss an att rensa ur deras damm. Eller ja, "damm". Visste typ inte ens att de hade en damm, då den är helt vild! Seriöst, helt vild. Så det var bara att sätta sig ner i dammen och börja rycka ur växterna. Efter 3 timmar hade vi gjort hälften. Vi insåg också efter 3 timmar att det fanns guldfiskar i dammen. 

 

I ett försök att duscha av oss all fiskbajs och ett otal andra snuskigheter avrundade vi dagen med en cykeltur till Martinborough. Sjukt harmoniskt. Vägen in till stan omringas av vingårdar, bondgårdar och är himla romantisk. 
Vi hade hjälm på oss.
Tydligen är det lag på det i Nya Zeeland.