"I am so happy!"
Allt detta gjorde mig saa sjukt lycklig. Jag vet inte varfoer! Kanske foer att det verkar som att de har sundare syn paa djur och vad vi maenniskor anvaender dom till. Denna tupp har antagligen levt lycklig, och kommer vara lycklig, aenda tills det aer dags foer den att aetas.
Saknar nagon att prata med. Inte pratat med nagon paa 6 veckor, daa kommunikationen haer paa barnhemmet sker paa en ganska basic nivaa. Samt aer det vaeldigt mycket nepalesiska, vilket aer ett spraak jag icke behaerskar. Hela min familj paa barnhemmet aer supergulliga, inget ont mot dem! Men jag kan inte hjaelpa att jag saknar den vaesterlaendska kulturen, som den helsvenne jag aer. Ska bli skoent att komma till Nya Zeeland och moeta upp Mikael.
Kanske en insikt under denna resan aer att jag gillar nya kulturer, men i hjaerta och sjael aer jag en svennebanan som bara laengtar efter kanelbullar, potatis och brunsaas, kaffe och fredagsmys.
Hej gumman, vilken upplevelse:) Som sagt, det är tillbaka till grunden, några äter och några äts fast vi i västvärlden vill inte låtsas om att vi är så dumma att vi faktiskt dödar djur, så vi blundar och äter.
Faktiskt är det nog så att det finns inga så svenska som de svenskar som inte bor i Sverige. Jag känner igen syndromet. puss puss från mamsen
Du är inte bara sjukt patriotisk utan även sjukt gullig som längtar efter kanelbullar och brunsås. Jag kan verkligen förstå att det är jobbigt att inte ha någon att prata med "på riktigt". Historien med tuppen som blev ompysslad i livet och sedan uppäten, får mig att tänka på mannen jag mötte i Chicago. Han sparkade på uteliggarna som somnat på trottoaren framför hans affär och accepterade inte att de sov framför hans skyltfönster, men han gav dom också ett lagat mål mat VARJE DAG!I Sverige gör vi i stället så att vi byter trottoar och tittar bort.
