Annikas Matexpedition

Idag var jag och Mikael på vårt första TedTalk. 
Otrolig intressant och spännande, men framförallt inspirerande!

 

Temat var When life gives you lemons, vilket i princip betyder att "when we find ourselves in a sour situation, we should pause. Act. And then make something sweet out of it". Himla fint budskap. Tåls att höras många gånger osv.

 

Dock var det inte det som berörde mig. Och jag svär att det som jag snappade upp idag, beror helt på dagsform. Jag kanske hade fått helt andra perspektiv om jag såg dessa föreläsningar för 6 månader sen. 
Men den känslan som tog över för mig idag var en känsla av att jag vill räknas.

Jag vill göra något i livet. Inte nödvändigtvis för andras skull, inte nödvändigtvis för att synas (även om jag time to time är lite av en attention ....), men för min skull. att känna att varenda dag är spännande, och att jag tillför något varje dag till mitt eget liv, men även så klart till andras. 
Att andra människor omkring mig ska må bra av att ha mig i närheten, och att jag kan göra en sur situation söt.

 

Jag fick ett ännu större driv för att vara fri. För att säga vad jag tycker, göra vad jag vill. Våga vara jag. 

När jag var yngre hade jag åsikter till höger och vänster, var alltid redo att argumentera, diskutera . jag satt alltid på kanten av stolen, redo. Redo att aldrig acceptera information utan att säga ifrån.

Men efter några år blir detta tröttsamt. Tröttsamt att ha hjärnan på konstant högvarv.
Efter otaliga prat med lärare om att jag borde "tagga ner", så tänkte jag att okej, jag gör det. Jag "taggar ner".

 

Definitionen för fri lyder på engelska "able to act at will; not under compulsion or restraint"

 

Mikael påpekar ibland att jag är en annorlunda person idag, än när vi träffades. 
Förr var jag tuffare, idag är jag "ödmjukare".

Jag undrar om jag var bättre för mig själv förr.

Man sitter, och man funderar. Varför sitter jag här och tittar på en skärm där huvudpersonerna i filmen uppfyller sina drömmar, och tittar på när alla andra lever liv utan dess like. Varför ska man titta på? För att få inspiration? Eller för att man inte vågar själv? Lever man ut genom filmen, så som man önskar man var eller så man önskar man levde. Precis som när man lyssnar på hjärtskärande låtar när man gjort slut med någon, eller på glada låtar när det börjar bli vår. 

Detta är ett typiskt höstinlägg á la Annika. Regnet faller, och vinden blåser i kapp med mina känslor. 

 

Det känns konstant som att man står still, och man får påminna sig själv om att man är påväg någonstans. En otålig personlighet som mig själv har svårt att inse det ibland. Det känns som att världen springer ifrån en, antingen för fort eller mot ett annat håll än jag hade tänkt mig. 

 

Ah, blott 22 vårar. Detta stressar mig samtidigt som det gör mig lugn. Inre konflikter. Hur tusan kan en människa känna sig superlycklig samtidigt som hon är kluven? Hur kan hon törsta efter mer samtidigt som hon inte vågar ta en enda sipp till? 

Jag ska till Skopje i December. Det kommer bli spännande. En såkallad spontanbokning av flygresan för att det var så billigt, och tre dagar senare har vi bokat in oss på ett aslyxigt spahotell. Superlogiskt men samtidigt orimligt. Men jag tror det kommer bli fab.