Att känna, eller inte känna
Om man är en känslomänniska - hej hej, that's me - så finns det en risk för att dåliga, ledsna och negativa känslor infinner sig under en längre period. En klump i magen, dålig magkänsla, oro. Flera dagar i sträck, utan att veta varför.
Även fast jag inser själv att alla har dåliga perioder, och att allting kommer kännas bättre om några dagar (känna känna känna - mina känslor styr mig!), så är jag fortfrande som en bergochdal-bana rent humörsmässigt. Mikael påstår att dett gör hans liv mer spännande, ingen dag är den andra lik, han vet aldrig vad han kan förvänta sig av mig. Alltså, stackars pojke.
Jag älskar att leva efter mina känslor.
och
jag hatar att leva efter mina känslor.
Jag skyller lite på hösten och lite på mig själv när det kommer till sånt här. Tack gode gud för Bonde söker fru på mörka höstlkvällar.
Min värld snurrar. Konstant. Och den behöver snurra. Snurra fort.
Det är frustrerande ibland att ha ett behov av att konstant vara i rörelse, för man kan aldrig unna sig att stå still. Man vill hänga med i andras tempo, samtidigt som man är avundsjuk på de som verkar ha funnit sig själva utan att stressa.
Det är frustrerande ibland att ha ett behov av att konstant vara i rörelse, för man kan aldrig unna sig att stå still. Man vill hänga med i andras tempo, samtidigt som man är avundsjuk på de som verkar ha funnit sig själva utan att stressa.
Jag är halvvägs där, tror jag. Det enda jag behöver kontrollera nu är min dåliga magkänsla. Men det är så svårt när det är det enda jag kan orientera mig med.
Kommentarer
Postat av: Pappa
Du ska ALLTID lita på din magkänsla! De gånger jag själv inte gjort det, har det gått åt skogen...
Postat av: Thomas Persson
Hej i hösten. När man ser bakåt på sitt liv, kan man ibland förstå varför man kände som man gjorde och vad som blev bra och vad som blev mindre bra. När man är mitt i situationen är det värre. Har inga bra råd och förklaringar, men vet att du är en fantastisk person. Bamse Kramar!!
