Annikas Matexpedition

Tre månader. 
90 dagar. 
Sen är det dags för praktik. Jag är så otroligt taggad!!

Alltså, ja, okej, det är väl bara att erkänna; fröken Davidsson är inte i sitt esse bakom skolbänken. Jag behöver stimuleras, röra på mig, springa runt...! Jajo, skolan är stimulerande - man lär sig otroligt mycket, och det var verkligen bra att jag började plugga igen för jag kände hur min hjärna långsamt blev till en loj klump. Så ja, skolan i all ära, men det krävs en otrolig fokus! Flera timmar i sträck. Under dessa timmar hinner undertecknad att tänka på inredningar till lägenheten, till mitt framtida hotell, vad jag ska bjuda på under invigningen, vad för slags bröd man kan baka, vad ska jag ha för typ av sänglinnen; egyptiska, italienska? Sen väcks jag av "You will need to know this for the exam next week" , oh fuck....vad pratar vi om?

 

Men det är väl det som är så fantastiskt med människor - att man inte bara lär känna folk omkring en, ens vänner...man kan lära känna sig själv också. Detta är både skrämmande och roligt. 

Det gör ju att man lättare kan släppa sina misstag, lättare att ta rätt beslut när man känner sig själv väl nog för att veta att man håller på att ta fel beslut. Att känna sig själv handlar om att kunna acceptera den man är, att man kan vara en irriterande gris enda stunden, men en trevlig prick den andra. Det som är skrämmande är att man inser att allt man velat bli, allting man vill vara, det är man inte. 
Man får väl ta det med en nypa salt. Hoppa upp i helikoptern och se sitt liv från ett annat perspektiv. 

 

Nog med en massa tramsig filosoferande! 
Just nu tittar jag på Mia på Grötö och känner bara hur jag vill bo i en stuga på en ö, dricka vin och grilla och köpa färsk fisk från en svartfiskare nere i hamnen.  Men aa, då är vi där igen. Jag kan inte. Jag skulle aldrig kunna leva i en stuga, på en ö. Jag behöver typ göra saker. Hela tiden. GAH, jag som ville bli en lugn människa, en äkta livsnjutare. 

Ibland önskade jag att jag var tidsoptimist, för att inte alltid bekymra mig om tid och planering.

 

Nu kanske jag har förvirrat er tillräckligt. 

hej.