Annikas Matexpedition

Ja, då var det söndagkväll igen. Tusan vad tiden springer iväg. 
Imorgon börjar ännu en fullsmäckad vecka i plugget, men det är ganska skönt ändå, för det innebär att man äntligen kan börja checka av listan med saker som ska göras de närmsta fem veckorna. Vilket är orimligt mycket. Men inga konstigheter, det klarar jag!

 

I fredags var det hejdå-fest för Patrik - superkul! Jag skrev en dikt och köpte tårta. Antar att han blev otroligt rörd av denna gest. Kvällen slutade, som alltid, med en taskig, alldeles för dyr och svettig kebab. Ah, ljuva ungdom.

 

Igår tog jag och Patrik en shoppingtur och köpte lite nödvändiga grejer åt honom, t.ex stiliga skor, tunna strumpor, en begagnad resväska och ett dyrt skärp. Detta avslutades med en kanelbulle och en kopp java. Sedan blev det avskedskram och jag ska erkänna att det kändes lite sorgligt. Nio månader till havs - otroligt lång tid.

Idag började jag dagen med en kort promenad tillsammans med Sofia till Brasseriet i Långedrag. Där vankades det brunch. Oherregud. Jag har nog ätit bacon för flera år framöver, för att inte tala om croissant med nutella i. Men är det buffé, så är det buffé - man ska äta tills man hatar sig själv, sen ska man ta en runda till.

Äta så att det lönar sig osv.

 

Sen plugga, hetsa, äta och snart är denna helgen över. MEN jag fruktar icke. Jag och min bättre hälft har preliminärbokat lägenheten i Menton i slutet av maj, och nästa vecka ska vi på spa. Jag övertalar mig själv att jag har råd. 

 

Längtar tills jag startar mitt överklass hotell i Monaco där jag ska erbjuda golfpaket för ashöga priser, ha en tennisbana på min mark med hunkiga instruktörer samt servera dry martinis på min marmorbeläggda terass med utsikt över Medlehavet. 

 

En dag....en dag.