Annikas Matexpedition

VARNING, inget deppigt inlägg, bara filosofiskt!

 

Om mindre än en månad är jag klar med första terminen.

Det innebär också att om mindre än en månad åker jag till Nepal. 
Och om exakt en månad är jag i Nepal, på julafton.

Ballt.

 

Jag tycker det är svårt. Det här med pengar. Jag diskuterar gärna för att man ska spendera sina pengar på upplevelser, man ska göra saker, man ska bryta vardagsrutinen och leva. Inte bara på helgerna, utan helst varje dag. Detta innebär såklart att pengar isåfall ska spenderar på olika saker, ofta.

 

Å andra sidan, vill jag diskutera för att spendera sina pengar på större upplevelser. Och om detta är fallet, har man inte tillräckligt med finansiellt utrymme för att leva varje dag, utan betydligt mer sällan.

 

Jag är delad. Jag vet inte vad jag tycker.

 

Som många av er vet så har jag svårt att sitta still, jag har svårt att följa rutiner. Jag älskar att göra saker, planera saker och ha saker att se fram emot. 
Men sen, så är jag snål.

 

Jag finner det supersvårt att hitta en balans. 
Shitt, vilka i-landsproblem jag har. Å andra sidan bor jag i ett i-land.

 

Märker ni hur jag har svårt att tycka nått?

 

I hela mitt liv har jag aldrig haft svårt för att ha en åsikt. Jag har alltid setts som den som säger vad jag tycker, och har skitit i konsekvenser eller reaktioner från andra. Otam. Just nu känner jag mig så tam att jag nästan blir trött på mig själv. Är det bra? Är det dåligt? Jag har blivit mer ödmjuk, men å andra sidan har min glöd blivit svalare. Jag har blivit snällare mot mig själv, men mindre motiverad.
Behöver man lida av något himla poet-drama i livet - att man måste må skit för att prestera något vackert eller meningsfullt.

 

En annan grej jag funderat på är min ålder. Jag är yngst i min klass. Kan inte undvika känslan av att jag känner mig löjlig. Är jag redo? för fan, mina visdomständer har inte ens växt ut än. Hur kan jag med stolthet visa att jag är redo? 

 

Förstår inte varför jag är fylld med så mycket ångest. Konstant. Kanske det som håller känslorna vid liv. Vet, som sagt, inte.

 

tjus.