Annikas Matexpedition

VARNING, inget deppigt inlägg, bara filosofiskt!

 

Om mindre än en månad är jag klar med första terminen.

Det innebär också att om mindre än en månad åker jag till Nepal. 
Och om exakt en månad är jag i Nepal, på julafton.

Ballt.

 

Jag tycker det är svårt. Det här med pengar. Jag diskuterar gärna för att man ska spendera sina pengar på upplevelser, man ska göra saker, man ska bryta vardagsrutinen och leva. Inte bara på helgerna, utan helst varje dag. Detta innebär såklart att pengar isåfall ska spenderar på olika saker, ofta.

 

Å andra sidan, vill jag diskutera för att spendera sina pengar på större upplevelser. Och om detta är fallet, har man inte tillräckligt med finansiellt utrymme för att leva varje dag, utan betydligt mer sällan.

 

Jag är delad. Jag vet inte vad jag tycker.

 

Som många av er vet så har jag svårt att sitta still, jag har svårt att följa rutiner. Jag älskar att göra saker, planera saker och ha saker att se fram emot. 
Men sen, så är jag snål.

 

Jag finner det supersvårt att hitta en balans. 
Shitt, vilka i-landsproblem jag har. Å andra sidan bor jag i ett i-land.

 

Märker ni hur jag har svårt att tycka nått?

 

I hela mitt liv har jag aldrig haft svårt för att ha en åsikt. Jag har alltid setts som den som säger vad jag tycker, och har skitit i konsekvenser eller reaktioner från andra. Otam. Just nu känner jag mig så tam att jag nästan blir trött på mig själv. Är det bra? Är det dåligt? Jag har blivit mer ödmjuk, men å andra sidan har min glöd blivit svalare. Jag har blivit snällare mot mig själv, men mindre motiverad.
Behöver man lida av något himla poet-drama i livet - att man måste må skit för att prestera något vackert eller meningsfullt.

 

En annan grej jag funderat på är min ålder. Jag är yngst i min klass. Kan inte undvika känslan av att jag känner mig löjlig. Är jag redo? för fan, mina visdomständer har inte ens växt ut än. Hur kan jag med stolthet visa att jag är redo? 

 

Förstår inte varför jag är fylld med så mycket ångest. Konstant. Kanske det som håller känslorna vid liv. Vet, som sagt, inte.

 

tjus.

 

 

Skönt.

Nu är jag full med energi igen.

 

Igår vid lunchtid skulle jag möta upp min Märta på Centralstationen här i Göteborg, men eftersom att SJ inte kan hantera tåg under regn blev hon 25 minuter sen. Och kom därför 2 minuter innan vårt tåg mot Marstrand åkte.

Lite spänning hettar upp.

 

Komma fram til Marstrand, gå in på spahotellet, och bara inta relaxmode dirr. Finns liksom inget annat alternativ när man befinner sig på ett spa vid havet.

Äta lunch, vara mätta, sen genomgick vi en fantastiskt avslappnande spakur i fyra timmar. Tvagning, fotbad, ansiktsmask i ångbad, iskall vattendusch kombinerat med bastubad, bodyscrub, simning....allt detta avslutades med en öl i badtunnorna ute på bryggan. Tillsammans med min bästa vän. Man kan liksom inte må bättre än så. 

Idag åkte vi hem, och jag mår otroligt bra. Även om en till dag på spa hade varit underbart. 

 

Nu äre höst och sånt. Det är mysigt.

 

 

 

 

 

Jag har inte accepterat att jag är student än.

Jag spenderar pengar på allt möjligt som får mig att njuta.

 

Hahah alltså ja...

I fredags var jag på Ullared för första gången! Otroligt roligt, vilka pangpriser på en massa skitsaker! Helt fantastiskt. Där rök iallafall 800 kr. Försöker trösta mig själv med att det mesta var julklappar till barnen i Nepal, och små kärlekstoken till Mikael (chokladkalender, strumpor osv). Men ändå...

Dagen efter gick jag ut och åt stans godaste burgare med min bror, det var trevligt. Men kanske inte ämnat för en studentplånka.

 

Jag äter philadelphiaost, fetaost, ekologisk frukt, kotletter, fiskfilé, dricker öl på vardagar och listan på livsnjutningmoment är lång.

 

Nästa helg ska jag och Märta på spa. Också fantastiskt hur jag lyckats klämma in det i min budget.

 

Och sist men inte minst - jag ska resa till Nepal över jul och nyår. Åka på djungelsafari, paddla kanot bland krokodiler och se giftiga ormar. Lite skraj, och det återstår att se hur långt jag är villig att sträcka mig för en adrenalinrush. Bli jagad av noshörningar och där min enda överlevnadstaktik är min egen löphastighet....naej, så roligt ska vi inte ha det.

 

MEN...en sak är säker.

Allt jag har gjort har varit värt vartenda öre.