Annikas Matexpedition

Ibland inser jag vilken tur jag har som lever i Sverige. 
Blajblajblaj tänker ni nu, men jag kan inte undgå att känna mig tursam när man läser om att 80 avrättningar och korsfästningar sker i Saudi Arabien varje år, byggnader som rasar i Bangladesh, svält i Nord Korea, översvämningar i Australien, 30% arbetslöshet i södra Europa,  bomber, explosioner och tromber i USA.

 

Jag har välsignats med att vara född i ett land med demokrati, politisk och ekonomisk stabilitet, och inte minst ett geografiskt läge som sällan bidrar till naturkatastrofer. Den svenska kylan i all ära, den skall icke underskattas, men den är långt ifrån dödlig.

Jag insåg imorse att jag har aldrig, aldrig känt mig rädd för mitt liv i Sverige. Vilket är få förunnat i världen.

 

I söndags köpte jag ett nytt knivset - aaaasglad. 
Idag ska jag köpa en Jamie Oliver stekpanna. 

Jag har 0 kr på mitt kort (seriöst, 0 k) eftersom att hotellet i Skottland har reserverat alla mina pengar på mitt kort....och har gjort i en vecka.... totalt värdelöst. Har ju betalat hotellet kontant på plats, så känns ju jävligt trist att behövt leva på 0 kr i över en vecka pga ett idiotiskt hotell. Receptionisten visste att jag skulle betala kontant, och att jag inte hade pengar på kortet "Aa, men då reserverar jag allt du har så betalar du kontant sen" JAHA, vad ska jag leva på då?? skit samma.  Hoppas verkligen jag får tillbaka pengarna snart. 

Jag tar iaf mina drickspengar och köper en stekpanna för. Prioriteringar osv.

 

 

 

 

JA

Då har vi varit i Skottland också, en punkt på min to-do-list som jag kan pricka av - gött!

 

Jag måste dock erkänna att jag inte hängett mig åt resandet denna gång som jag brukar göra. Helt uppsvept av flytta hemifrån-berusning har denna resa tyvärr kommit utanför mitt periferi. MEN det var otroligt mysigt ändå.

 

Resan började halvbra med att jag och Mikael som stöddiga globetrotters var säkra på att vi hittade till Skavsta Flygplats. Men naej, det gjorde vi inte. Av en ren slump slog jag på Google Maps navigeringen på mobben för skojs skull, och får reda på att vi är 15 mil (!!) ifrån Skavsta Flygplats, 2 timmar innan flyget ska lyfta. Panik, hjärtat i halsgropen, spyfärdig, kissnödig - allt på en gång. Tur att man har en man som är som en lugn ko i stressade situationer. Jag satte på Bo Kaspers Orkester på maxvolym för att tagga ner, och i en medelhastighet på 120 km  /h kom vi fram en minut innan planet lyfte. 
En engagerad Annika hade skrivit ut en vägbeskrivning till Skavsta, men nu fick controlfreaket lite spänning i vardagen också. Mikael tyckte allt detta var superkul. Kan inte riktigt hålla med.

 

Vänstertrafiken gick fint, Mikael kör som alltid. Jag borde egentligen utmana migsjälv någon gång...se om jag klarar av det osv.

Hotellet var lyxigt, men brittiskt. Michelin-restaurang fanns, men menyn såg bedrövlig ut. Britter kan verkligen inte laga mat. Dom kan inte. Haggis, blodpudding, snuskkorv, smördeg som smakar gummi, kött som är segt, pommes frittes och pulvermos. 

 

Men på lördagen begav vi oss på whiskeyprovning, där det ingick tre-rätters middag på en "award-winning" restaurang med en whiskey som avslut. Den maten var god, men inte alls i klass med svensk lyxmat 
Supperlulliga efter alldeles för mycket och för stark whiskey stapplade vi hem i blåst och regn.
När vi kom till hotellet var jag taggad på att sitta framför en brasa, eftersom jag sett flera öppna spisar i hotellet, och dessutom bilder på nätet. Men nej. Hotellet hade inte tillstånd till att tända brasor......... SKAFFA TILLSTÅND DÅ! Man kan ju inte bo i ett slott, vid en golfbana, i Skottland med regn och blåst och hagel, och inte ha en fungerande öppen spis? Jag var och är i chock.

 

Dagen efter åkte vi och kollade slott, relaxade i hotellets spa-avdelning samt åt ännu mer skum mat. 

 

Whiskeyprovning!

 

aaah, en lättnadens suck.

 

Var i Göteborg i måndags, nervös som endast en kvinna med mina nerver kan vara sov jag endast 4 timmar den natten, men vaknade lika pigg ändå vid 06.00.

klä sig anständigt för att fjäska för mäklare och tro att man är lite mer hipp än man egentligen är, sen koka kaffe, fylla termos och iväg på Sveriges svar på autobahn - E45:an

 

Vi hämtade upp Mikael på Chalmers och drog iväg på den första av våra fem lägenhetsvisningar.

Redan när jag kom in i den första lägenheten kände jag att detta var mitt bo. detta är jag. Det är här jag ska vara.

Ingen speciellt smart planlösning, inga inbyggda förvaringsutrymmen, men ändå var detta 50 kvadrat av ren kärlek! Visst är det märkligt?

 

Dagen efter blev jag inkallad för prov på Yrkeshögskolan - ytterligare en sten har släppt från mitt bröst! Nu behöver jag "bara" klara intagningsproven... men jag har valt att vara optimistisk...såatte..

 

Nu är jag helt besatt av möbler, kombinationer av olika träslag, jämföra dyra möbler med billiga, kolla Blocket som besatt och vara allmänt lycklig!
Mikael tycker jag är tokig, men jag har superkul! När jag får ett nytt projekt kan jag inte sluta förrän jag är klar. detta är min välsignelse men också min förbannelse.

 

Nu ska jag gå och laga mat, för snart kommer Linsen på besök. Det blir tvårätters, såklart.

Fläskytterfilé med gorgonzolasås och ugnstekta grönsaker. Till efterrätt har jag gjort hemgjord citronglass.

Precis som med vår nya lägenhet, så ser jag ingen anledning att inte ge 100%.

 

YOLO