Annikas Matexpedition

Idag.

Idag har varit en riktigt o-okej dag. 

Till att börja med sov jag ingenting inatt, vilket iofs inte är en nyhet då sömnproblem alltid varit en del av min vardag, men ändå. Alltså, jag sov ingenting inatt. Vaknar verkligen på fel sida, och vaknar verkligen alldeles för sent. PISS, då är dagen redan körd. 

Som tur var så sken solen ute och en kort promenad med min andre hälft gjorde mig på lite soligare humör.

 

Men sen kom jag hem
Hem

Få syn på lönespecifikationen.

Bryta ihop.

 

Jag hatar detta, Jag hatar att behöva slita röven av sig som servitris men ändå inte se något resultat. Jag hatar att jag inte köpt nya kläder på ett år för att jag aldrig har råd med det, och jag hatar att jag får sviniga, svullna fotinflammationer av att jag går så mycket på jobbet, och jag hatar att när jag köper nya skor för att förhindra inflammationer så är jag tvungen att köpa de billigaste jag hittar, och jag hatar att jag har jobbat röda dagar, och varenda helg sedan ett år tillbaka men får ingenting tillbaka.

Jag vet att jag är negativ, men jag är så trött på att konsnant känna mig som ett hån. Jag känner mig som ironin själv när jag vet att jag skänker bort all min dricks (ungefär 4000 kr på 3 månader) för att sedan vara totalt begränsad i mitt eget liv. Jag tappar hoppet. Motivation. Och framförallt mig själv.
Karma is bitch.

 

Jag är på dåligt humör och jag kommer fortsätta hata...

Jag hatar att jag ger så mycket av mig själv, jag hatar att jag finns där, att jag är lojal, att jag alltid försöker acceptera folks brister - om o om igen. Jag hatar att jag ser mig själv som en god vän, och ser på många andra omkring mig som dåliga sådana.

 

OH vad jag vill klättra, klättra upp. 
Jag vet att jag kan mer, jag vet att jag vill mer, och jag vet att jag kan hantera höjden från toppen. 

 

Det känns som att hela mitt liv hänger på Göteborg i höst.