Annikas Matexpedition

Första tårarna - check!

 

Förut kom Linn på besök för att vinka av mig, eller aa, dricka te med mig och hälsa mig en trevlig resa. Hon hade med sig en apotek-påse full med godsaker till mig (hon jobbar på apoteket, den sötkorven). Blandannat innehöll gottepåsen resorb, plåster men också två olika diarrétabletter. Kanon, 4 av 5 toasters! Tack Linn! :D
Diarré är faktiskt en av de sakerna jag fruktar mest för tillfället. Superlogiskt.

 

Inte nog med detta avsked, senare på kvällen ringde Filippa för att prata lite hejdå också. Sen har jag också bestämt en sista date med Märta!! Gaaaalet.

 

Allt detta fick mig att i tv-soffan, framför Nyheterna om Persson och Schibbye, med en dippdoppad blomkål i handen att fälla några tårar som Mikael fick torka. Åh, dessa kvinnliga hormoner gör mig galen. Nog för att det är helt okej att känna sig lite känslomässig ibland, och speciellt innan man ska åka iväg långt bort... men hur mycket man än försöker så kan man inte hjälpa att man från gång till gång förvandlas till en livs levande tårmaskin. Jag kan tillochmed skratta samtidigt, men likt förbannat ska tårarna rinna.

 

BTW, i fredags skulle jag släppa av min hippa mamma vid Bishops Arms för lite tantsnack. Vem går inte utanför Stadshotellet om inte självaste Danny Saucedo?! Efter en snabb överlägging i min hjärna (också känt som envägskommunikation, halvbra strategi) bestämde jag mig för att tuta och le extra charmigt mot Danny . halvbra idé, då jag i min extas glömmer att jag kör på trean, får kärringstopp och sedan i panik också försöker starta på trean. Allt detta medan urballa Danny går förbi i sin Håkan Hellströms-hatt Supersnyggt. Här bör också nämnas att vi fick ögonkontakt, jag supernöjd, han superobekväm.

 

Woopwoop! Som min bror Patrik så fint uttryckte det "Mindre än 100 timmar kvar nu va?"
Mycket sant! Och snart är det dags för mitt livs äventyr...

 

Omotiverad bild? NÄRÅ! Denna bild demonstrerar vad livet borde gå ut på! Nämligen sköna stunder. Bilden är från Kefalonia :)