Annikas Matexpedition

För ungefär en halvtimme sen kom jag och Anna hem ifrån vår italienska trip. Och tro det eller ej, men helt utkörda på italiensk mat körde vi moppen dirr till "Istanbul", en take-away restaurang i Menton med libanesisk mat - mumma.

 

Vi har haft det bra. Vi började i söndags med att åka till Verona, egentligen Villafranca di Verona som är Veronas gamla stad. Där stundade festival! När vi kom fram så var vi lika förvirrade som två bortsprungna svenskor kan (och bör) vara i ett land utan skyltar. Kom igen, Italien, börja använda vägskyltar. Då fick vi syn på en ovanligt stor folkmassa som
självsäkert gick åt ett och samma håll. Den folkmassan följde vi instinktivt efter, och wops! så var vi framme vid festivalen. Gött dä. Huvudbandet var Sigur Ros, och det var helt fantastiskt. a-fucking-mazing, om man ska prata i prosa. Magin blev ännu starkare av att hela festivalen var i en medeltida borg, med flygplan som passerade regelbundet uppe i himlen. Har jag nämnt att allt detta var i Verona?? 
Äh, det var ballt iaf! 

 

När Sigur Ros spelat klart gick vi till tågstationen och skulle ta ett tåg in till Verona för att sen spendera en natt på Veronas tågstation som vi hoppades var öppen. Fast nä, det blev det inget med. Sista tåget gick 23.00. "klappkanon" tänkte vi och satte oss på en bänk. Sex timmar kvar till nästa tåg går...såattte. Vi delade sovrum med många andra festivalbesökare den natten. Både gulliga par som värmde varandra i den kyldiga natten, men också med mindre gulliga, lite mer snarkande och allt
för närgångna italienare. Det var en upplevelse minst sagt, med tanke på hur jag verkligen inte är typen som skulle kunna sova på en tågstation. MEN, man ska aldrig säga aldrig. 

 

Vid 06.19 tog vi tåget till Verona, sedan bar det av till Vendig! Venedig är minst lika vackert som alla bilder avslöjar. Väldigt kul att ha varit där. OCH DET FANNS GONDOLER! Jag förstod typ aldrig att de skulle finnas på riktigt, men det fanns! Många också! Och gondolroddarna hade fantastiskt klyschiga kläder på sig. Allt detta gjorde mig så lycklig och varm inombords. Vi bodde på ett hostel precis vid Rialtobron, med relativt pårökt personal. Kommunaktion skedde på en lägre nivå. Menmen, allt är en erfarenhet. För min del var det dessutom min första natt på ett hostel, mycket trevligt! Till frukost fick vi prata med några tjejer från Colombia och med ett par från Canada. Me like! Vi lärde oss tillexempel att Kanada bygger ett försvar på Nordpolen för att skydda sig mot ryssar. Dessa muppar vill tydligen sno kanadensiska diamanter som finns i de nu smältande glaciärerna. Jag hälsade dem att jag hoppades att de skulle vinna om allt slutade med krig. Han svarade, ganska relaxed, "Aaah, Russia is not what it used to bee, anyway"
Själv är jag lite rädd för Ryssland. Enligt en undersökning kan Ryssland (om de vill) ockupera Sverige på mindre än 48 timmar... Då känns det tryggt att min pojkvän gått lumpen och måste ut och försvara Sverige (mig) i ett "dead on arrival"-krig. Aja, vi svenskar är så harmlösa så det ska nog gå att undvika.

 

Justde. Jag och Anna kommer hem några dagar tidigare än planerat. Att besöka Frankrike och Italien utan sina pojkvänner tär på hjärtat. Dessa hjärtan måste lagas, och det fort! Vi åker hem på torsdag istället.