Annikas Matexpedition

Igårkväll anordnade jag en mindre sammankomst, nämligen en äkta svennebanan kräftskiva. Kräfthattar, snapsglas (med snaps i - ofc), pajer, aioli och hela fadderuttan vettni. Kvällen var tänkt som ett litet hejdå-kalas för mig där mina närmaste kom och vi kunde äta små skaldjur ihop. Väldigt trevligt! När svensk tradition blir som bäst, kan man säga! Tack alla ni som kom!! 

 

En kommentar som ofta återkommer när vi pratar om att jag snart ska till Nepal är att jag är modig. "Modig". Alltså näe, jag vet inte. Inte än iallafall. För jag kanske inte alls är lika modig och häftig när jag kommer fram. Rent ut sagt så är jag inte helt säker på vad det är jag har gett mig in på. Hur kan man vara modig då? I mitt fall (iallafall just nu när resfebern ökar i temperatur för varje minut) känns det som att "modig" är ett finare ord för att jag tagit vatten över huvudet. Som alla kungar förr i tiden som skulle besegra arméer på 5 000 män, men själv bestod deras armé bara av 500. De är inte modiga, de har tagit sig vatten över huvudet! Förhastade slutsatser som man inte riktigt kan ändra på när man väl tagit beslutet... 

Med det sagt... Jag är iallafall superspänd! Oavsett om jag kommer vara modig eller häftig, så kommer nog själva resan bli ganska ball. 

Hahah tänkte lägga upp lite bilder från kräftskivan. Skrattar gott åt det. För varenda bild blev verkligen kalasdålig. men lägger upp några iallafall!